Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Liljah)
Hon ser på flickan lite snabbt och börjar snöra åt korsettens siden band, hon drar hårda drag och svarar samtidigt på flickans frågor.
- Jag har fått inbjudan men var tvungen att tacka nej. Och ja, en slöja sak ni bära men Nicolai har inte någon bestämd mening om den mer än att släpet ska vara 4 meter långt så ni kan själv välja tyget jag ska sy den utav efter att vi är klara med provningen av båda klänningarna... Så där ja. avslutar hon med när hon knyter rosetten på den hårt snörade korsetten. Hon tar ett steg bakåt och går runt flickan medan hon inspekterar klänningens passform.

Hon tappar andan när snörningen hårande så fort och hon tog ett djupt andetag och hon log mot henne.
- Det var verkligen synd.
Hon log när snörningen var över och hon vred sig lite.
- kanske något i samma färg som klänningen skulle passa? Med spetts detaljer?
Hon såg nästan hoppfullt på henne.

(Liljah)
Hon nickar mot flickans frågor, går och hämtar nålar och börjar nåla sidorna så att klänningen ska kunna snöras åt ännu hårdare på bröllopet.

Efter tio minuter är hon färdig med nålningen.
- Sådär, då snörar vi upp och tar på nästa. säger hon lugnt och knyter upp rosetten och lossar på korsetten så att flickan ska kunna kliva ur klänningen.

Hon andas lugnt medan nålarna gör klänningen tajtare och hon pustar ut när hon kommer ut ur klänningen.
- Jag tror Herr Blackwood kommer älska att se mig i klänningen. Jag kan inte bärga mig tills jag får bära den igen.
Hennes leende spred sig.

(Liljah)
- Vad trevligt att höra fröken Scarlett. Dåså, nästa klänning. Liljah hänger den röda klänningen på en galge och hämtar den blå klänningen och håller fram den likadant som med den röda så att flickan kan kliva i den utan problem.

Hon kliver i den och ser på kvinnan och ser sig sedan om.
- Ni har en mycket vacker butik. Om jag hade er talang så skulle jag öppna en lika vacker som eran.
Hon såg på henne och fortsatte.
- Hur blir det med betalningen? För klänningarna menar jag.

(Liljah)
- Tack så mycket. svarar hon medan hon drar åt korsetten där bak.
- Betalningen är redan uppgjord, Nicolai betalade i samma veva som han beställde klänningarna. Han är en mycket generös man mot de som förtjänar det. Svarar hon på flickans fråga. Sedan börjar hon nåla efter att ha gått ett varv runt flickan.

Hon slöt ögonen och hon andades djupt.
- Ja han är väldigt generös. Jag är tacksam att han hittade mig.
Hon såg på kvinnan och suckade tungt.
- Jag saknar honom så.
Hon blev tyst och hon såg blickade ner och brast upp i ett leende.
- Den här är så vacker.

(Liljah)
Hon ser upp på flickan som först är ledsen men sedan blir glad vid synen av hennes klänning. Klänningen som Liljah har lagt flera dagar på att skapa just åt flickan. Det värmer Liljahs hjärta att se att hennes hantverk är så uppskattat.
- Jag har förståelse för att ni saknar honom, han är en underbar man igen. Han hade ju, som sagt, ett par mörka århundranden men med er i sitt liv verkar han blivit sitt vanliga jag igen.

Liljah ser upp på flickan och skådar klänningen som nu är färdig nålad.
- Mm Hmm... Ja då var denna klar med. säger hon och snörar smidigt och vant upp korsetten i ryggen och väntar på att flickan ska kliva ur klänningen medan hon säger,
- Om ni vill kan ni välja ut ett par nylonstrumpor på hyllan där borta, de som går upp till mitten utav era lår och även ett par svarta sidenhandskar. Priset behöver ni inte bekymra er om.

Hon klev ur klänningen medan hon såg generad ut och såg sig om.
- Ska jag klä på mig min klänning igen?
Hon började gå mot hyllan och hon såg på de olika nylonstrumporna och tog ett par och kom ett par.
- Kommer du att hälsa på oss någon gång?