De utvalda

"Tja, men du betyder mest i alla fall, min familj kommer därefter, sedan en del särlingar här på slottet, och så Tristan". Sedan var inte så många andra nära honom. Han hatade adelsmännen ju...

Hon ler och kysser honom mjukt, "Hoppas vi får ett uppdrag snart då, och jag tänker smuggla med mig Tristan, tänker inte låta honom vara kvar här." säger hon med allvar men ler lite.

Ethan kysste henne tillbaka och smekte lätt hennes kind och log sedan. "Vi kan inte lämna kvar honom..." instämde han och klappade Tristan lite. "Det är så udda...jag mindes vårt förra uppdrag, jag var så nervös inför kvällen i värdshuset, men nu så står jag här och kysser dig" ler han.

Hon ler mjukt, "Jag är ledsen för det, att jag gjorde dig nervös, men du var tvungen att veta." sa hon och log sedan, "Skulle du vara nervös av att göra det igen?" frågar hon och ser in i hans ögon.

"Det gör inget, om du inte gjort det skulle jag nog bara fått mer straff igår". Påtal om det så kände han knappt av ryggen ens för tillfället.
"Nej, inte alls" sa han sedan och såg tillbaka på henne.

Hon nickar och ler, "Bra att veta, har inte velat gjort något då jag inte visste hur du kände inför det. Och jag har aldrig gjort det frivilligt heller..." sa hon men hon visste inte hur det kändes att njuta av det hela.

Ethan log lite och smekte hennes kind igen och kupade sina händer runt hennes ansikte. "Jag gör det tusen gånger mer med dig än någon annan, jag älskar dig" Han böjde sig ner och kysste henne igen.

Eletha mötte hans blick och såg att han menade det. Det var något härligt och underbart men ändå farligt med deras kärlek, kungen visste om den och tänkte säkerligen utnyttja den flera gånger. "Vi får väl göra det någon gång då." ler hon mjukt och kysser honom med, tätt sammanslingrande som de står i en avlägsen korridor.

"Gärna" log Ethan under Elethas läppar. "Men bara om du vill det själv". Han tänkte inte göra något hon kände obehag för. Han la sina armar om henne. De kunde inte vara tätare mot varandra nu.
"Jag älskar dig så" mumlade han.

Eletha nickar, hon ville det, men skulle något som endast för henne var smärta, rädsla och obehag kunna bli något av njutning? Hon visste inte men hon ville uppleva det.
Plötsligt hörs steg närma sig och hon trycker försiktigt undan honom, "Vi borde ut och träna." mumlar hon.