I en förändrad värld (Roll för alla)

Lissy lät sig visiteras utan protest, tills de kom åt såret på hennes rygg. Hon pep till av smärta. "Jaså" sa mannen. "Där hade du visst ett rejält sår!!" Hhan skrattade lite, men lät sedan ryggen vara. Han hittade hennes knivar, men han komenterade inte blodet på dem. Sedan knuffade han in henne efter de andra. De gick igenom flera gigantiska rum, och Lissy fick springa lite för att komma ikapp de andra. Slutligen stannade de, och hon började nästan skaka av nervositet. Vem visste vad det var som väntade där inne? Det kunde ju vara precis vad som helst. Den där snubben , var det Roger han hette?, kanske var en grym , blodtörstig barbar!! Det var det ju egentligen ingen som visste. Han kankse inte skulle lyssna på dem en sekund, utan bara slänga dem i en unken illaluktande fängelsehåla. Usch, den tanken skrämde Lissy. Att bli instängd var hennes värsta skräck. Hon gillade inte att bli kontrollerad. Det var därför hon hade rymt från första början..

Stella hade farit ut och in ur medvetande hela tiden inte så att hon någonsin vaknade upp men hon var svagt medveten om vad som hände. Även hon vsiterades, som om hon i hennes tillstånd kunde göra någon skada. Hon ville protestera men inte ett ljud for över hennes läppar och hon föll åter i medvetslöshet medan de tog alla hennes knivar hon lyckats få av de döda soldaterna.

((Gud vad fort det går.))

Gordy vet att han är tört´stig men han skakar fortfarande på huvudet och säger bestämt.
''Nej. Det är ditt. Men... vet du om det finns något att jaga i närheten?''
Han tittar fortfarande mot träden och tänker på om han skulle ge upp för dagen. Han tog fram geväret och höll det redo ifall det skulle komma något djur.

Fanny sprang genom skogen. Hon hade tappat bort de andra! Hon kom fram till en glänta och såg en stad. Den bara låg där. Med bara en liten vallgrav och en mur som skydd. Det här var för enkelt. Hon kastade en sten över fältet. Där den landade exploderade en mina. Såklart. Fanny gömde sig bakom ett träd när porten öppnades och vakter kom ut.

De stora ekdörrarna verkade öppnas av sig själva. I själv verket stod det två kvinnor på insidan av dörrarna och drog upp dem. Ännu en man men en mycket äldre man satt vid ett stort fint skrivbord. I den öppna spisen brann en varm brasa vilket Jenna inte kunde hjälpa känna var onödigt då det fortfarande var så varmt ute. Mannen tittade upp ifrån sina papper och log. Hans gråa hår matchade nästan de gråa, kalla ögonen. De var endast han och de två kvinnorna som befann sig i rummet. Ett självsäkert leende prydde mannens ansikte som irriterade Jenna. 
"Stig in." Sade hans hesa röst. 

Lissy såg en gammal man, som hon förmodade var deras ledare, sitta framför sitt skrivbord. Han log, ett kallt glädjelöst leende. Det gav henne kalla kårar. Hon rös till. Det var något med den där mannen som skrämde henne. Trots att han inte såg så farlig ut, så var hans ögon så döda. Eller kanske snarare dödande. Nästan hypnotiserad stirrade hon på honom. Han hade ganska fårat och ärrat ansikte, med en smal mun och isgrå ögon. Näsan var, ja, det var en näsa helt enkelt. När han vände blicken mot Lissy tittade hon snabbt bort. Hon ville inte att han skulle se att hon hade tittat. Det var endå något bekant med honom. Hon visste bara inte vad...

[kommer nte att kunna skriva på ett tag nu!! Ses om några dagar!! Lissy får bara hänga med och vara lite osynlig!!]

"Nej, jag har ingen aning" svarar Jessi och dricker en klunk till innan hon stoppar tillbaka den i väskan som hon kränger på sig igen. Sedan tar hon fram sin pilbåge ifall att något djur skulle dyka upp. Hon sveper med blicken över skogen och letar efter rörelse.

((Vart är ni andra? orkar inte läsa igenom allt x) )))

Jenna klev in i rummet som liknade ett stort kontor. Det var otroligt varmt och kvavt där inne. Soldaterna klev in efter dem vilket inte förvånade henne. Trotts de hade blivit genomsökta kunde de vara ett dolt hot på något sätt.
”Så, vem av er hade information till mig?”
Jenna tog ännu ett steg framåt. Hon försökte se så självsäker ut hon kunde men hjärtat i hennes hjärta pumpade hårt. Egentligen var hon inte särskilt rädd för sin egen skull utan mer för de andras. Männen skulle inte kunna göra något mot hennes som inte redan hade gjorts.
”Hjälp mina vänner först så hjälper jag dig.” sade hon och hon förvånades själv över hur kall och kontrollerad hennes röst lät.
Hon hoppades att de andra fortfarande skulle lita på henne efter dagen var över men om de inte gjorde det hade hon verkligen förlorat så mycket.
Mannen kollade över dem alla. Hans blick avslöjade ingenting av vad som dolde sig i hans tankar.
”Ta dem till fängelsehålan.”

[Vi är på ett ställe där det finns "fritt" folk för att försöka få tag på medicin till Stella som har blodförgiftning. Jag ser det som en stor herrgård men många små uppbyggda hus runt och runt de en mur av timmer, minor och en vallgrav ungefär. Haha, är dålig på att förklara men hoppas det hjälper något. :9 ]

(Visst är Stella medvetslös på en bår där i rummet med de andra va? xD )

[Ja, Eller jag tror det? Vill du att hon ska det så är hon det. ]