Skriva av sig-tråden

Jag har så dåligt samvete.
Det enda jag kan fokusera på är mitt romanprojekt, mina karaktärer och hur gärna jag bara vill få sitta ner i lugn och ro och skriva utan att ha något hängandes över axlarna. Men det kan jag inte.. För så fort jag sätter mig och skriver så kan jag inte ge det den tankeverksamheten det förtjänar eftersom jag vadar i skolarbeten, inlämningsuppgifter och tentor som aldrig tar slut.
..Men när jag väl sätter mig ner för att ta tag i alla läxor så bleknar tankarna och glider istället iväg till min roman. Anteckningsboken ligger där på mitt skrivbord, skriker ”ge mig liv!” och ger mig blickar vart jag än går.

Jag har älskat att skriva sedan jag var fyra år. Jag har alltid sökt skydd hos mig själv och mina egna karaktärer - den enda skillnaden nu från då är att jag är redo att presentera mina världar och fiktiva figurer för omvärlden, jag tycker att de förtjänar att inte bara få leva i mitt sinne längre utan även i andras.

Jag har aldrig varit rädd för att dö, däremot är jag rädd för att bli bortglömd.
Jag är livrädd att det sista minnet av mig en dag ska ersättas av en framtida tv-reklam för skor.

Kanske en liten löjlig "inflikning" men kan du inte ha skrivdagar? Jag har varit i exakt samma situation ett tag nu, så jag vet att det kan kännas riktigt hopplöst när man studerar, det finns liksom ingen ork kvar till annat.
Du kanske kan skriva ett "bokschema", jag har det för tillfället. Typ idag står det "redigera kapitel 2" och så burrar jag ner mig med en filt, te och lite godis och skriver under några timmar.

jag vet hur det är.

Jag vet hur det är att vilja döda sig själv när man ser sig i spegeln, jag vet hur det är att tänka att ingen någonsin kommer älska en, jag vet hur det är att tänka att man är sämst på allt, jag vet hur det är att känna sig tjock och äcklig och onyttig. Jag vet hur det är att kräva för mycket av sig själv, jag vet hur det är att slänga en tallrik mat i soporna och panikslaget göra 100 situps efter varje mål, jag vet hur det är att vägra lyssna på det alla säger och låta de elaka tankarna ta över. Jag vet hur det är att ge upp och lägga sig för att sova alldeles för tidigt, jag vet hur det är att vilja skrika rakt ut av frustration. Jag vet hur det är att gråta tills tårarna inte finns mer, jag vet hur det är att gömma sig i ett hörn och hoppas att ingen ser en i skolan, jag vet hur det är när det gör ont att se människor för att man vet att de är bättre än en själv, jag vet hur det är att äta en kaka och fullkomligt avlida av ångest, jag vet hur det är att känna att man sviker alla i hela världen.

Jag vet hur det är. Jag vet alldeles för mycket om hur det är.

Människor kan skydda varandra från allt möjligt här i livet, men ingen har styrkan att skydda en annan människa från sig själv. Det är det enda vi omöjligt kan rädda någon annan från. Vi kan hur mycket vi än försöker inte radera alla elaka tankar i någon annans hjärna, och vi kan inte placera en permanent instinkt i någon annans hjärna. Istället så är vi fast i våra självkritiska hjärnor, som vägrar se våra goda sidor och istället drunknar i alla dåliga saker och dessutom överdriver dem tills det inte går mer, och då går det oftast att överdriva dem ännu lite till. Det finns aldrig någon som kommer att hata dig mer än du själv kommer att göra.

Mugglisar, ni är fina. Tro aldrig något annat. Det finns något ytterst vackert i varenda människa, och jag ser många vackra saker i varenda en av er. Ni är fina oavsett eran vikt och längd, ni är fina oavsett era finnar eller födelsemärken, ni är fina oavsett eran hårfärg eller ögonfärg. Och ni är värda allt det bästa i världen, för ingen människa förtjänar att hata sig själv. Och jag tycker om er, varenda en av er. Och det finns många andra som gör det också. Det finns många personer du inte träffat än som kommer att tycka om dig. Och du kommer möta fler personer att tycka om. Och du kommer att må bra igen, även om det kanske inte känns så för tillfället. En dag kommer du stå i solskenet, skrattandes tillsammans med en god vän, och du kommer att älska livet. Och du kommer att ha förtjänat det.

Och du förtjänade den där chokladbiten du har så mycket ångest över, för du är fantastisk som fortfarande orkar existera i den här världen. Det är faktiskt en ganska stor bragd, i vårat elaka samhälle. Du är fantastisk som kämpar på, och jag tycker att du är vacker och jag tycker att du är speciell. Och jag vet att du kommer lyckas med något i livet, och jag vet att en dag så kommer du kunna acceptera dig själv. En dag kommer du att känna dig älskad.

Tills dess så finns jag alltid här om du behöver prata. Det blir mycket bättre om du släpper ut tankarna direkt istället för att låta dem ligga kvar och skvalpa runt, för det kan ta år för dem att brytas ner. Kom bara ihåg att jag tycker om dig.

Det var faktiskt ett väldigt bra tips som jag verkligen kommer att anamma.. Tack så väldigt mycket. Har inte råd att avvara en hel dag som skolarbetet är nu, men iallfall några timmar i veckan. Tack!

Det här är det bästa jag har läst på mycket länge och jag tycker att alla Mugglisar som ofta hänger i den här tråden eller som ser det här och känner sig nere ska ta åt sig. NI ÄR FINA! Du också Johanna, glöm inte att lyssna på dina egna ord ♥

Det är väldigt skönt att få ut sina egna negativa känslor genom att höja andras positiva.

skrev ett mail till min idrottslärare (som jag nästintill hatar) och förklarade varför jag inte kan springa coopertest på torsdag (ångest av att springa med alla andra närvarande när jag mått så dåligt den senaste tiden) och jag tänkte att det var 50% chans att han skulle ignorera mig och tvinga mig ändå. Men! HAN SA ATT HAN SKULLE LÖSA DET OCH ATT DET VAR BRA ATT JAG VAR ÄRLIG!!!! Så lättad.


Dock är jag ändå lite misstänksam så kan ändå inte helt släppa oron.....

åh gud jag kommer att få E i alla ämnen. Jag kommer att sänka mig så mycket. bläääää.

Såg en tjej i matsalen idag. Hon var smal. Smalare än jag någonsin kommer att bli. OCH JAG BLEV AVUNDSJUK även fast det såg ut som om hon var underviktig. För, jag lovar att det här är sant, midjan var inte mycket bredare än huvudet.

Jag måste ha protein snart, annars kommer jag helt säkert att få någon bristsjukdom. Mår inte så bra. Jag borde ha ätit av köttfärssåsen, men det blev inte så... D:

Jag tänker i alla fall koka ägg till kvällsmat, med röda linser som tillbehör. Måste komma ihåg det idag.