prs yehet & kkaebsong

"Förlåt, men förhoppningsvis kan du någon gång förstå hur speciell och älskvärd du är." säger Joshua tyst med ögonen fäst i den andres. "Som våran lilla överenskommelse, försök lyssna på min röst istället för de i ditt huvud." ett svagt litet leende sprider sig över läpparna när de kommer i kontakt med Zihaos. "Jo, jag märkte det. Väldigt gulligt, faktiskt."

”Du är bra mycket mer älskvärd än mig”, påpekade Zihao och klappade på Joshuas kinder. Han kunde aldrig få nog av de där kinderna, de var som en drog för honom. ”Jag ska försöka att lyssna på din röst, men det är faktiskt lite svårt när du ligger och sover som en stock och...och vadå gulligt?”, utbrast han och skakade på huvudet. ”Snarare pinsamt.” Med de orden rullande han över på sextonåringen, med täcket lindat om kroppen och benen på vardera sida om den andre. Han drog fingrarna genom det rufsiga håret och sträckte lite på ryggen. Varför han gillade att sitta så, visste han verkligen inte. Det var helt enkelt bara att acceptera.

Joshua höjer lätt på ögonbrynen mot den äldre med ett roat leende. Antagligen är det lätt att tycka att andra är så mycket bättre än en själv hela tiden.
"Men jag tycker att du är mer älskvärd än mig." berättar han, det är helt enkelt så att man trycker ner sig själv mer än vad man tror. "Men inte ligger jag och sover nu?" påpekar sextonåringen, känner händerna mot sina kinder och kan inte undgå att le. Jo, det verkar som att hans kinder är någonting Zihao är väldigt förtjust i. Och att sitta gränsle över Joshua. "Nehej du, det var super gulligt."

Sjuttonåringen lutade sig lite närmare Joshuas ansikte.
”Då tycker vi helt olika då”, konstaterade han med ett snett leende. Egentligen ville Zihao protestera, men han visste mycket väl att det bara skulle leda till en diskussion som aldrig skulle komma någonvart. ”Och nu är du förvisso vaken, men då var du faktiskt inte det”, fortsatte han lätt anklagande och började trampa omkring med händerna utmed sextonåringens bröstkorg, lite som en katt. ”Så vad tyckte du då? Helt ärligt, inga lögner nu.”

Jo, de tycker verkligen helt olika. Joshua kan inte riktigt bestämma sig för om det är okej att de två har såpass mycket självhat som de har. Kanske de kan finna tröst i varandra, och lära sig. Eller så tär det bara på dem. Han har ingen aning, men hoppas innerligt på det första alternativet.
"Förlåt, jag borde inte ha somnat," viskar sextonåringen, nej. Han skulle ju ha varit där för Zihao under hela natten. Besviken på sig själv ser han upp på den äldre. Det kattliknande beteendet får honom att le till. "I början var det lite läskigt, måste jag medge, men det gick rätt snabbt bort."

Det var inte så Zihao menat. Nej, han beskyllde absolut inte Joshua, inte ens en gnutta, för att han somnat. Alla händelser under den föregående dagen måste ha tärt på dem båda två och den enda anledningen till att han själv inte somnat direkt var för att han inte hittat något skönt sätt att ligga på.
”Jag tycker bara att det var bra att du somnade, du är så söt när du sover”, mumlade sjuttonåringen och en av händerna gled upp mot Joshuas hår, där den fundersamt pillade omkring. ”Läskigt? Du drog fingrarna genom pälsen på mig hur länge som helst. Men jag förstår vad du menar, så dum är jag faktiskt inte.”

Huvudet faller lite åt sidan när Joshua lyssnar på den andres ord. Söt?
"Där tror jag att du misstar dig." mumlar han med ett svagt leende. De har haft den konversationen så många gånger, att sextonåringen inte riktigt orkar tänka på det. Dock försöker han att få in orden, att han är söt. Något positivt, Joshua som tycker att han inte har några positiva aspekter. "Nej, det var inte det jag menade." påbörjar Joshua, sluter ögonlocken för att njuta av den lilla hårmassagen. "När du förvandlades. Stunden efter det var allt annat än läskigt, bara ovant."

”Tro mig, jag misstar mig inte”, försäkrade Zihao som plötsligt fick världens lust att dra tungan tvärs över Joshuas ansikte - bara för att jävlas. ”Jag tycker också att själva förvanlingen är extremt obehaglig, uppenbarligen”, fortsatte han och kunde inte låta bli att himla med ögonen. ”Det låter så jävla mycket och precis allting gör ont så in i helvete.” Han lutade lite på huvudet och studerade den andres ansikte, med lätt rynkade ögonbryn. Allting hade varit så mycket lättare om han kunnat läsa sextonåringens tankar.

Joshua känner sig aningen dum, vilket han gjort en hel del de senaste timmarna. Klart Zihao tycker att det är obehagligt. Gud vad han har lust att slå sig själv hårt i ansiktet, eller trycka in naglarna i huden. Bara någonting för att kunna straffa all dumhet. Att se förvanlingen kan inte mätas med hur det måste kännas.
"Jo, förlåt." försiktigt låter Joshua sin hand glida upp mot sjuttonåringens ansikte, försöker få bort den lilla rynkan mellan ögonbrynen med tummen. Förbryllad? "Vad är det?"

Zihao slöt ögonlocken med en lätt suck.
”Vad tänker du på?” Undrade han och placerade händerna på Joshuas axlar. ”För jag vet att du funderar över någonting och av någon anledning gör det mig orolig”, förklarade han och bet sig i läppen. Vad det nu var som sextonåringen tänkte på, visste han ju självfallet inte. Men han anade smått att den andre tänkte ungefär i samma banor som han nyss själv gjort. Han ville egentligen bara dra honom till sig och somna i den där underbara famnen, med fingrarna ihopflätade.