Rollspelare & Wolfy prs

Han kysste hennes huvud innan han satte sig ner mittemot henne. Det var knappt att han kunde sluta titta på henne med en beundrande blick. Han tackade för menyn och började distraherad kolla igenom den, det enda han kunde tänka på var Leah.
"Vad gör du egentligen med mig, Leah?" suckade han sedan och stängde menyn. Han begrep inte hur hon hade sån makt över honom.

"Hm?" Leah lyssnade bara på med ett halvt öra eftersom hon var upptagen med att försöka bestämma vad hon ville ha att äta. Det fick inte vara en maträtt som kostade alltför mycket, ville inte att han skulle sätta ut pengar på henne. Hon lyfte tillslut blicken från menyn för att se på honom, rynkade på ögonbrynen och la huvudet en aning på sned. "Vad sa du?"

Jason skakade lite på huvudet och kollade på henne. Han drog handen över ansiktet och fuktade sina läppar.
"Vad vill du ha?" log han snett och lutade sig fram en aning. Han såg in i hennes vackra ögon och log för sig själv lite.

Hon rynkade på ögonbrynen då han bara skakade på huvudet, tyckte inte alls om att han inte upprepade det han sagt.
"Um.." började hon osäkert och tog sig ytterligare en titt i menyn, bestämde sig tillslut för en fiskrätt som hon kommit fram till att var det billigaste att beställa.

"Fisk? Usch..." sade han och rynkade lite på näsan innan han skummade igenom menyn igen. Han bestämde sig för en kötträtt som verkade god. Han log nöjt och kollade på servitrisen som kom för att ta deras beställning.

Leah himlade lite med ögonen åt hans kommentar. Glad över att han inte kommenterat hennes val något mer var hon dock. Då servitrisen försvunnit iväg knäppte hon händerna och vilade i sin tur hakan mot händerna. Blicken höll hon stadigt fäst på Jason. Något speciellt hade hon inte på hjärtat i just den stunden utan hade sjunkit in i sin egna värld och tankar.

Jason lutade sig bakåt och granskade henne med ett litet leende på läpparna. Han hade inte heller något på hjärtat utan njöt mest av att få se henne igen. Han hade varit otroligt rädd över att hon aldrig skulle vilja prata med honom igen så det lugnade honom något otroligt att hon gått med på att gå ut med honom.
"Du är så otroligt vacker, Leah." sade han sedan och lutade sig framåt över bordet. Han sträckte sig försiktigt efter hennes hand, var fortfarande osäker på hur mycket han fick röra henne innan hon skulle säga stopp.

”Jag önskar nästan att de gjorde det men dina komplimanger kommer inte ta dig ur den knipa du satt dig själv i.” Leah drog åt sig sina båda händer och vilade båda händerna mot sina knän. Hon ville inte göra honom ledsen, hon hatade att göra andra besvikna, men för mycket hade hänt för att hon bara skulle kunna se genom sina fingrar. ”Varför lät du mig gå igår? Varför hindrade du mig inte? Trodde du, tror du, att jag skulle komma tillbaka?”

Jason kunde inte låta bli att le, han älskade hur hon gått från att vara osäker till att säga emot honom. Han lutade sig bakåt igen och fuktade sina läppar.
"Vill du straffa mig eller?" frågade han retsamt och granskade henne lite snabbt. Han höjde sedan ena ögonbrynet och suckade lågt. "Jag lät dig gå för att jag inte tänker tvinga dig att vara med mig. Jag kommer aldrig tvinga dig till något, förutom om det gäller din säkerhet." sade han och såg på henne.

Leah log inte. Till skillnad från honom tyckte hon inte att situationen var det minsta underhållande. Trots att hon hade en hel del som hon skulle vilja säga såg hon det nästan lönlöst. Jason skulle inte lyssna eller ta henne på allvar. Hon sträckte sig efter sitt glas med vatten och slog sedan ned blicken, tittade först upp då servitrisen var tillbaka med deras mat.