The rich man's daughter(PRS)

Lance nickade och log.
"Det är väl klart, men vi borde se med varandra så vi inte dubbelbokar något." sa han vänligt och kramade om henne.
"Det är klart du får ordna vad du vill, detta är ditt hem." sa han vänligt.

Mona nickade sakta och kramade honom tillbaka. "Okej...Men jag frågar nästa gång". Hon kysste honom lätt. "Men det är inget stort, bara middag och kanske om tjänarna vill göra något". Hon visste att många gillade dans och sådant.
"Om några timmar börjar det nog, vid middagen". Hon lutade sig mot honom och slöt ögonen. Hon älskade honom så, hon ville aldrig lämna honom.

Hilde försvann från dem, ville inte störa och kände sig bara i vägen. Hon ville inte säga det, men hon trivdes inte här, hon ville ut i skog och mark, röra sig fritt som förr. Men hon var alltför tacksam så hon sa inget.

Lance log och la armen om henne.
"Det låter bra." sa han och såg efter Hilde.
"Var det en av dina klänningar?" sa han med rynkad panna.

Edward var än i stallet, han gillade att hålla på med hästarna, han trivdes bra ihop med dem och de andra stallpojkarna. Men tillslut började han röra sig innåt.

Mona nickade sakta, "Ja, det var en av mina, jag lät sy upp den och gav den till henne". Hon log lätt. "Jag tänker nog få lite helt egna kläder till Hilde...".

Hilde kom och mötte honom.
"Du luktar häst." log hon konstanterande men kramade honom inte, ville inte förstöra den fina klänningen.

Lance nickade eftertänksamt.
"Det låter bra....." sa han och såg på henne.
"Vad ska vi göra med dem? Jag kan inte se dem som tjänare, men de är inte adel." han såg på henne som för att få svar.

"Du luktar gott, men du borde nog bada." sa hon och kysste hans kind innan hon nickade.
"Ja, Mona lät sy om den." log hon lite vemodigt och snurrade om. Hur mycket hon än älskade hovlivet saknade hon skogen.

Lance skrattade roat.
"Hilde kommer vara den bästa livvakt du kan få. Dessutom förstår ingen för att hon är kvinna." sa han och kysste henne på kinden.

Edward nickade sakta. "Jag ska gå och göra det". Han log lätt åt hennes kyss och studerade henne då hon snurrade. "Så snällt, men jag går in nu". Han försvann in och upp till deras rum.

Mona nickade och skrattade hon med. "Jag vet". Hon kysste honom lätt och började sedan se sig om igen på tjänarna. "Jag stannar här och ser till ifall jag kan göra något".

Hilde satte sig ner på en bänk och suckade, hon var så otroligt tacksam mot dem. Men lycklig var hon inte, hon kände sig så tom och ensam på något vis. Barnet hade hon väl aldrig kommit över heller.

Lance nickade och försvann, han gick upp till sig för att bada och byta om.

Edward kom in i rummet och satte sig i karet efter att ha klätt av sig. Han tvättade sig ren från hästlukten och från all smuts innan han tog sig upp och torkade sig, samt satte på sig nya kläder.

Mona såg till att allt gick som det ska, och när tjänarna började bli klara sa hon att de kunde ta ledigt tills kvällen och att de alla var bjudna. Efter det tog hon sig till köket, hon han knappt komma in fören en liten flicka rusade ut med en skål med soppa, rätt in i henne. Det tog bara sekunder, men på de sekunderna blev Monas kläder helt förstörda.
Hon bara stod där helt stilla och lugn, trots att det brända av den varma soppan. Hon mumlade något åt flickan att var försiktig innan hon tog sig mot rummet för att byta.

Hilde suckade och försvann ut i den skymningsfyllda trädgården. Det var skönt att vara ensam, tänka och försöka förstå vad den gamla Hilde tagit vägen och vem den nya Hilde var.

Lance var inne i badrummet och låg i badet, han vilade och njöt. Det hade varit en arbetsam dag.