PRS(Dragon Fantasy)

Nalel log svagt. "Tack, jag har lärt mif mycket från min mor". Hon åt tyst och lutade sig snart tillbaka. Ian kröp ur stolen och upp i hennes famn. "Lilla gubben" mumlade hon och vaggade honom.

Meira nickade. Då de ätit reser hon sig, "Jag tar disken." sa hon och började plocka av, hon ville hjälpa till hon med.

Nalel nickade. "Tack, jag ska lägga honom så kommer jag snart". Ian verkade vara mycket trött och gäspade. "Godnatt" sa han till Meira och lät sig sedan bäras av Nalel in till ett annat rum, hans rum. Hon hjälpte honom av med kläderna och stoppade sedan om honom.
"Godnatt" mumlade hon och kysste hans panna och släckte ljuset i hans rum innan hon återvände till Meira.

"God Natt." log Meira och diskade klart innan hon torkade allt och stoppade in i skåpen. Det var jobbigt att gå halvböjd hela tiden, men hon vande sig.
Då Nalel kommer tillbaka ler hon mot henne, "Du verkar ha fått det bra ändå." sa hon enkelt.

Nalel nickade sakta och satte sig på stolen igen. "Ja...jag har nog det". Hon såg på halsbandet hon lagt ifrån sig innan hon började laga mat. Hon tog upp det igen. "Det kan vara något knappart ibland med pengar bara, jag har inget riktigt jobb ännu". Men de hade allt de behövde.

Meira nickade, "Det kan jag hjälpa till med, jag kan skaffa jobb." sa hon. Det hade hon ändå tänkt, eller hon visste inte, Meira visste inte vad hon skulle göra, var hon skulle ta vägen.

Nalel log och såg på Meira. "Det skulle vara snällt, men du behöver inte". Hon hade ändå inkomst. "Jag har hjälpt till att utbilda byn i att försvara sig själv, och jag brukar sälja bröd på marknaden". Men på sistone hade det varit bara brödsäljandet. Hon kunde inte ta vilka jobb som helst med Ian.
"Hur mår du då?" frågade hon sedan. Meira var magrare och slitnare.

"Ja men jag kan göra en hel del, hjälpa till med utbildningen och nå saker." log hon lätt åt tanken hon ville ha något att göra.
"Hur jag mår? Jag vet inte, har inte hunnit tänka....." sa Meira och mötte hennes blick.
"Men gissar inte så bra." sa hon trött, hon visste inte hur man skulle må som bra, hon hade mått såhär länge.

Nalel log svagt. "Du är i alla fall här, du kommer må bra igen, det ska jag se till". Hon böjde sig fram och kramade hårt om Meira. "Jag har saknat dig så...Det har hänt så mycket".

Meira log svagt och kramade om henne, "Tack, det kommer jag behöva." sa hon. Nalel hade fått hem en trasig människa som hon skulle få ta hand om.
"Och jag har saknat dig, men nu är det över." sa Meira med blanka ögon, som gråten var nära men hon höll den undan som hon lärt sig.