(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Alice log lite svagt och drog undan hår från hans ansikte. "Du skulle nästan behöva klippa dig" skrattade hon. Det kändes som det var länge sedan hon skrattat.

" Jag behöver inte klippa mig försökte Adam ljuga han skrattade lite medans de tog sig till det nu uppbrända huset. Han såg arvid sitta på marken

"Jag sa bara nästan" log Alice. "Och du är väldigt fin i din hårlängd". Då de kom fram till Arvid gick hon ifrån Adam och satte sig på knä bredvid Arvid. "Förlåt att vi inte har försökt att rädda dig" mumlade hon skamset.

" Ingen hade ens behövt försöka rädda en världelös unge so jag sa Arvid tyst

"Du är inte värdelös!" sa Alice och slog armarna om Arvid. "Om det är någon som är värdelös här är det jag i sådana fall". Hon gjorde ju ingen nytta, bara gav problem.

" Ingen här är värdelös sa Adam och satte sig på andra sidan av arvid. Arvid kved till lite då Alice slog armarna om honom.
" Mamma har alltid sagt att jag är värdelös sa Arvid tyst

"Men din mamma ljög!" sa Alice bestämt. "Hon försöker bara få en att må så dåligt som möjligt, du måste tro på oss". Hon släppte en aning på kramen då han kved till. "Hur är det? Vill du ha blod?".

" Nej tack sa arvid han ville inte ha något blod han såg ner på sina svaga darrande händer för att inte kunna kolla på de andra

Alice släppte nu honom helt. "Är du säker?" frågade hon. Han verkade behöva det, han hade sår. Hon kanske själv borde dricka mer då hon spytt ut en del....

" Jag är säker sa Arvid han kända att blod inte skulle hela såren han hade överalt