Eragon [Privat rollspel]

Murtagh öppnar dörren och går fram till henne.

[Ledsen att det tog sån tid, jag hade skrivit, men av någon anledning skickades det aldrig, och sedan så trodde jag att det var din tur]

Jag undrar vad det är och går ut ur mitt rum för att se efter.

[Har hänt mig alldeles för många gånger]

"Menade du det?" frågar han.
"Nej!" Aily rusar förbi honom och fram till dörren. Men hon hinner inte smita för än Murtagh tar tag i henne och släpar henne tillbaka.

De flyttar stora tunga ekmöbler och av någon anledning stenblock och... tortyrredskap fram och tillbaka. Jag går fram till en vakt.
"Vad gör ni egentligen?"

"Ledsen Aily men jag kan inte låta dig smita."

I tronsalen är alt ommöblerat. Det ser ut som om dte ska hållas en fest. Och i mitten står olika tortyrredskap. En hemsk tanke slår mig. Galbatorix tänker anordna en fest, och underhållningen kommer vara att se folk torteras. En av männen som möblerar om tronsalen ser att jag är här inne, flinar elakt mot mig och ser sedan på tortyrredskapen i mitten.

Aily sliter sig lös och sätter sig på britsen.
"Ä Eragon kvar här?" Murtag nickar och sätter sig bredvid henne.

Det här känns inte bra. Om jag tolkade mannens blick rätt så är det jag som ska stå för underhållningen. Jag och kanske mina vänner. Jag får en kal klump i magen. Vi måste fly innan. Smärtan kommer jag kanske klara, men förnedringen det skulle bära med sig skulle nästan krossa mig.

Aily lutar sig mot honom.
"Varför låter du mig inte lämna detta rum?"
"För att jag får inte." Murtagh lägger ena armen runt axlarna på Aily.

Jag vill absolut inte se mina vänner torteras heller. Jag springer så snabbt jag kan för att leta upp de. Vi måste bort härifrån. Jag kämpar mot paniken.