När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Hur kommer det sig att jag är större fara än innan?
Jag har ju alltid varit med dig och din familj, eller hur?, sa hon och besvarade kyssen.
- Och nej jag tänker inte fra mig ur, sa hon bestämt.

"du var inte min flickvän innan. Nu kan folk vilja använda dig mot mig mer än nånsin" sa han allvarligt och strök henne över kinden "jag är glad för det och jag ska göra allt jag kan för att du inte ska sväva i fara" sa han leende

- Jag har märkt det, men det spelar ingen roll, jag vill vara med dig oavsett vad som händer, sa Xenia mjukt och lutade sig mot honom.

Fai såg på henne och log "jag är glad för det. Jag älskar dig verkligen" sa han och slog armarna runt henne och höll om henne. Han ville alltid ha henne nära. Han såg upp och mötte hennes blick "ska vi hitta på nått?" frågade han leende

Xenia såg på honom och log.
- Vi kan väll bara gå ut och gå eller nått, sa hon leende.

Fai log stort "det låter underbart. Vi kan gå till en av parkerna och se på djuren som finns där nu" sa han leende och drog upp henne på fötter och de lämnade lägenheten

Xenia följde Fai ochde gick ur lägenheten och ut på gatan.
Den var ganska folktom, men hon kände blickarna i ryggen frånde fönster de passerade.

Fai såg på Xenia
"strunta i dem bara" sa han och de gick in i parken där hjortarna fanns och han trollade fram äpplen och började mata dem

- Det är inte det lättaste, sa Xenia och gick fram till hjortarna.
- Så fina de är, sa hon mjukt och matade dem med ett äpple.

"du får helt enkelt vänja dig, det är så om man går i London med mig" flinade han och log sen "ja det är dem. Jag älskar att vara här" sa han leende och de gick vidare till älgarna