Vilien på Hogwarts!^•^

DET är en paten idee min vän! *Sry men det är typ mitt och min bästis favo skämt..*

=Kitty=

Kitty blev släppt när Cassie förvandlas till fågeln, benen bar inte hennes vikt och hon sjönk ned på golvet i ren chock. Hennes ögon var vitt uppspärrade och hjärnan hade praktiskt taget stängt av alla känslor, medvetandet var av, det logiska tänkandet var i uppror ingenting absolut ingenting var kvar. Men allt var bedövat i alla fall. Hon slapp känna någon slags smärta. Även om hon borde det. Varför var hon ens så chockad som hon var?

”Remus… Remus är… död?” Hennes eget psyke ställde frågor, då fanns inget hopp kvar. ”Remus kan inte vara död, han klarar allt. Han är… Han är inte död. Han är inte död.” Svarade psyket på sin egen fråga. Remus kunde inte vara död, men han var som en bror. En bror som hon faktiskt tyckte om.

En plötslig duns och gråt får henne att inse att det händer saker runt omkring henne. Det är Olivia som gråter otroligt nog och det är den nu icke-fågelliknande Cassie som dunsat ned på golvet.

”Bra gjort, Olivia.” Sa den raspiga rösten som tillhörde Dolohov han hjälpte Olivia upp från golvet. En mindre duns när Cassie slog i golvet för den andra gången. Nya snyftningar, Jakes. Jake verkade ha vaknat upp ur sin chock.

Kitty kände hur hennes logiska tänkande kom igång. Försökte hitta en förklaring på det som skett och skydda henne på samma gång från händelsen. En disig röst hörs.

”Kitty.” Daniel, det var Daniels röst. ”Ställ dig upp.” Mumlade han och fick henne att resa sig. Han drog upp henne från golvet. Men det fanns ingen där att prata med. Kitty pratade inte, svarade inte. Hon lyssnade knappt. Allt var borta.

”Katarina.” En kall, känslolös röst. Genast igenkänd som hennes mors. Men den var inte så känslolös som den brukade vara. En aning av stridslystnad och triumf avspeglades i den normalt så döda rösten som tillhörde modern. ”Katarina.” Upprepade den. Kitty tittade upp, mötte hennes ögon. Insåg att ögonen var fyllda av förtjusning och triumf. Det borde äckla henne, det skulle de gjort om kroppen varit någon annans, antagligen. Men nu var den Remus. Det var Remus kropp. Hennes mor talade, hon lyssnade knappt men vissa ord snappade hon motvilligt upp. Orden fick hennes tänkande förstå innebörden men hennes känslor ville inte uppfatta innebörden.

”Vi får begrava honom i skogen, du får begrava honom.” Var troligen det modern sagt. Daniel såg minst sagt bestört ut i alla fall. Kitty insåg inte vad hon sagt en hennes kropp rörde sig ändå. Daniel såg sorgset på henne när Kitty gick fram till Remus kropp. Tittade på den, lade märke till avsaknaden av andning och andra reaktioner. Inte ens en nick eller en ryckning. Remus Lupin måste vara död. Det fanns inga levnadstecken. Inget alls som kunde ge henne en minsta gnista hopp om att han inte var död. Men hon vägrade blankt tro på det.

”Närsomhelst vaknar han. Han klarar det, han kommer vakna. Han är inte död.” Tänkte hon, även fast det logiska tänkandet nästan skrek att han var död.
Någon plockade upp Remus från det kalla golvet, hennes far plockade upp honom. En stark avsky borde blomma upp inom henne, vilket den nästan gjorde. Men den vara bara en mindre ilska som snabbt tonades bort av något som dunkade i henne. Hennes far bar Remus ut i korridoren och ned till den stora porten. Daniel öppnade den och de fortsatte mot skogen. Alla sov säkert. Ingen skulle se dem. Ingen skulle se begravningen av Remus Lupin den yngre. Utom hon och Cassie, Jake och Jasper. De som skulle sakna honom mest skulle få se honom begravas. Ta sitt sista farväl och sedan inse att det skulle vara det sista de någonsin såg av Remus Lupin. Ett plötsligt skrik fick Kitty att hoppa till. Det var Jake som försökte ta sig loss från repen som fjättrade honom till de andra två. Skriket besvarades med ett hårt slag och en flämtning från Jasper. Kitty såg på honom.

Ögonen var tomma, döda och känslolösa. Jakes ögon mötte hennes. En blandning av känslor, sorg, ilska och förtvivlan var bara tre av dem. Jaspers ögon utstrålade dock bara hat och sorg. Hatet lyste starkt när han såg på dödsätarna men i mindre skala när han såg på Kitty. Kitty såg bara tillbaka med känslokalla ögon innan hon vände blicken framåt. Hon försökte att ignorera faktumet att skogen kom närmare.

Skogsranden kom. Jake och Jasper försökte fortfarande komma loss men blev genast mötta med slag och hotelser. Kitty hörde det och visste hur hon borde reagera. Men gruppen fortsatte gå utan att veta om Kittys avsaknad av känslor.
När de var vid mitten av skogen vaknade Cassie och upptäckte att hon var bunden. Cassie tittade snabbt runt. Hennes blick fastnade på Remus och Kitty såg hur chocken förlamade henne.

”Katarina, hur ska du göra det?” Beordrade Dolohov hårt. Kitty ryckte till och såg på kroppen som lades ned framför henne med en överdriven försiktighet.
”S-Spade…” Ett ord, men det ordet fick känslorna att explodera inom henne och hennes kropp började darra. Dolohov muttrade någon om mugglare och räckte fram en spade åt henne.

”Kitty! Du får inte! Kitty!” Utbrast Cassie desperat och Kitty såg på henne, kämpade för att få ögonen att vara så känslolösa som möjligt. ”Kitty, j-jag hatar dig!” Skrek Cassie och Kitty såg hur det smärtade i henne att säga det.

Kitty grävde den grunda graven och hennes far skulle precis ta upp Remus när Dolohov tog upp hennes vän och lade omilt ned denne i gropen. Kitty tog upp spaden och skulle ta första spadtaget till att täcka över sin vän, killen hon sett som sin bror.

”Allt är över, inget kommer kunna vara detsamma. Cassandra hatar mig. Jake kommer aldrig förlåta mig och Jasper hatar mig redan.” Tänkte hon och tårarna började rinna och tog spadtaget och jorden landade på Remus Lupin den andre och antagligen den sista.
----------------
R.I.P
Remus Lupin den andre

kanske...

han lever sgjrshigehkvegnhveyhjtr damp på er annars jag tar mitt avärd och hugger er och bergraver er utan för hogwars vnfdhjncfhfbhf nä men dö inte

Aaaah!!!!
Du kan inte döda Remus!!!
Det är ju förfärligt!!!
Måste ha mer NU!!!

Awkward tystnad.... DET VAR AWSOME!

Fast du glömde att Ted Lupin och Victorie Lupin (Föredetta Weasley), hans föräldrar, kanske skulle vilja vara med på begravningen?

Och nu är det min tur...

Fast Dödsätarna skulle nog inte bjuda dit dem direkt. De skulle ju bli avslöjade då.

Haha aa

Jag TROR inte dödsätare är så finkänsliga att de bjuder föräldrarna på begravningen o_o

Jag trodde det.. x)

But y'know Kitty brydde sig knappt genom hela kapitlet om något som hände runt henne. Om du vill kan de ju vara där ^_^ men jag tror inte att de skulle uppskatta att han begravdes utan kista av dödsätare, inför dödsätare. *^*