Skriva av sig-tråden

Har du möjlighet så kolla om du kan få en ''provdag'' på någon annan skola ♥ Lycka till!

Kan försöka intala mig det hur mycket som helst, kan säga det så mycket jag vill till andra, jag kan låtsas som ingenting när folk frågar, men den räcker inte. Tvångstankarna kommer inte att försvinna. - Vad som har flygigt runt i mitt huvud senaste dygnet.

Och för 1 år sen dog min farfar. eller rättare sagt min låtsas farfar, då min riktiogta farfar dog då jag var 4 år. Jag vill typ hedra honom på något set, men jag vet inte hur. Skulle vilja köpa blommor och lägga på hans grav, eller något sånt, men jag har ingen tillgång till att köpa några blommar. Ett tag tänkte jag skära mig för att hedra honom, men kom snabbt på att han inte skulle vilja bl hedrad så. Han vill kanske inte bli hedrad alls… Fast nä… jag tror inte han riktigt brydde sig, han skulle säkert bli riktigt glad opm man köpte något till honom, men blir säkert också glad att man kommer ihåg honom, och tänker på honom. Att han vet att vi älskar honom.

Är jag galen? Jag brukar prata med honom ibland. Typ förra julafton så åkte vi skrana innan gästernas kom. mina syskon ville inte åka mer, så du gick in. Då låg jag i snön och tänkte på honom, och helt plötsligt började jag prata med honom. Det var underbart, trots att han inte gav mig något tecken på att han hörde mig, så var det som att han låg bredvid mig. Det var som att prata till honom. Men samtidigt var det riktigt hemskt.Jag visste att han inte skulle kunna svara, som om det var ett osynligt lager mellan oss, så att vi bar kunnde se varandra och höra varandra, men aldrig kunna nudda varandra. Men jag mådde faktiskt bättre efter det!

När mamma berättade att han hade dött, kännde jag ingeting förutom chocken. Vi fick stanna hemma från skolan den dan. Det var skönt att slippa alla onödiga frågor. Men jag grät aldrig, var aldrig riktigt ledsen. Bara chockad. Min bästa kompis, och kusin (det var hennes farfar också= skulle hem till mig den dagen. Jag var osäker om hon skulle göra det under omständigheterna, men det gjorde hon. Vi spelade Wii, hade roligt, precis som om allt var som vanligt. Jag fattade aldrig att han var död. Han hade inte dött, han fanns kvar!
Det var först 3 månader senare jag riktigt förståd att han ALDRIG skulle komma in genom ytter dörren igen. Att man aldrig skulle kunna gå över till farmor och Jhon (han hete inte så egentligen) igen, utan bara till en ensam farmor. Han fanns inte, han var död. Men samtidigt kunnde jag inte riktigt tro på det. Han fans här, jag kännde hans närvaro. Men jag hade varit med på hans begravnig, jag visste att han faktiskt var död. Farmor hade berättat att hon höll hans hand när han slutade att andas. Hru kunnde han då leva?

Nu, 1 år efteråt, vet jag att han faktiskt inte har lämnat oss. Han finns kvar i mitt hjärta. Och trots att jag håller på att glömma honom lite, hur hans röst lät, vilken färg på ögonen, så vet jag att han faktiskt inte har lämnat mig helt och hållet. Han finns kvar, och vakar över mig. Och andlednigarna till att jag pratar med honom ibland, är för att jag vet att han finns där och hör mig. Han finns faktiskt kvar, och han kommer alltid finnas med mig, var jag en går. Men det kan inte alltid trösta mig. Min ybngsta lillasyster har förmodligen redan glömt honom, trots att ha alltid finns kvar där inne i henne också, och min yngsta lillebror glömmer honom sakta men säkert.

Farmor sa en gång att min yngsta lillebror hade sagt:
”Farmor, "Jhon" pratade en gång med mig, men när jag öppnade ögonen, var han inte där!”
Han hade alltså drömt om "Jhon". Mina ögon svämmades över av tårar, som jag envist blinkar bort. Jag ville inte påminnas just då. Det var för smärtsamt!

Jag tappar mig själv, jag faller, jag faller ner från stupet, mig själv. jag orkar fan inte.

Uggla? ♥

Elma00
Nej du är inte galen Jag brukar tända ljus och (som i ett "meditativt" stadium typ) prata med döda släktingar.
Det är väl skitsamma om de är där på riktigt eller inte. Tror man på något finns det, så enkelt är det.
Jag tycker det hjälper med ett tänt ljus, sen när man släcker får de vandra vidare igen.

Sen är jag ju väldigt intresserad av magi och liknande och pluggar det just nu. Vi ska faktiskt i undervisningen gå till en kyrkogård på natten och försöka kommunicera med de döda. Superspännande.

Jag fångar dig =)

Åh, jag vill följa med! nääemen, hur menar du med studerar? Blev intresserad.

huglerhuhrei


Haha detta är inte viktigt men det stör mig.

Vilka är det som cyklar 2 km till skolan och blir pissvåta? Eleverna.

Vilka är det som får orientera i regnet i två timmar medan de vuxna sitter i sin bil med en kaffetermos och en tidning? Eleverna.

Vilka är det som dessutom får cykla och stressa som fan till orienteringen och hem från orienteringen medan de vuxna åker bil?
Eleverna.

Vilka är det som får springa över skolgården efter varje lektion eftersom de har låst dörrarna på innevägen och bara de vuxna har nycklar?
Eleverna.





Och.



Vilka är det som klagar på vädret?

Ja inte fan är det eleverna...





Tillägnat föräldrar och lärare som sitter inomhus eller i en bil och klagar på regn.

Har alltså fått det här matschemat för vad jag ska äta under en dag.
Känns så omöjligt.