Allmänt rollspel! {HP}

"Hallå! Mina mål då?", utbrast Damon och gjorde en sårad min. Han kunde inte hålla minen så länge utan mungiporna drogs upp i ett leende.

Cassandra nickade.
"Jag tror att vi ska ha några Silverpilar nere i källaren, de borde räcka till alla. Sedan har jag en koffert med bollarna uppe på mitt rum", svarade hon.

"Grymt".

De gick ut i den stora trädgården. Den bestod till största del av en stor gräsmatta. Sedan fanns det välskötta buskar och fruktträd som antagligen många barn fallit ner från genom åren.
May gränslade kvasten hon hade fått låna och lyfte, något skakigt, från marken. Det sög sådär härligt i hennes mage när hon gled fram. Bara några meter över marken, men ändå!

"Absolut", retades Anthony. "Dina mål är okej dem också", blinkade han.

Adeleine gränslade åskviggen. Den hade kommit i flera nya modeller den senaste tiden, och Adeleine hade den näst nyaste. Jane hade tagit sig hem så fort hon kunnat när hon fick sin systers uggla, och flög runt på sin kvast. Adeleine var tvungen att skratta.

Cassandra la benet över hennes kvast och steg sedan upp i den klara luften. Hon kände en frihetskänsla överösa henne och hon log stort. Det blanka träet var som en förlängning av henne, och lydde hennes minsta vink.

Adeleine flög långsamt fram till Cassandra.
"Öhm, vilken position skulle jag spela nu igen?", undrade hon förvirrat.

Det kändes som om det var evigheter sen Ethan flög senast. Hans kvast fanns i deras hyreshus men han hade inte kunnat använda den.
Han kastade en blick mot de andra. Damon, Adeleine, May, Cassandra, och så hade Rachel hunnit vakna också.

"Du kan spela i princip vad du vill. Men om du inte har något emot att spela slagman får du gärna göra det", log och och gjorde en störtdykning ned mot kofferten med bollarna i. Hon rätade graciöst upp kvasten i rätt tid och satte sedan ned fötterna på marken.

Adeleine nickade kort innan hon såg sig omkring. Hennes familj levde i en rätt lugn trollkarlsby. Det fanns ju många butiker och mycket att göra också, men för det mesta så var det helt tyst om man inte räknade med lekande barn på dagarna. Adeleines blick lekte över trädgården de just nu befann sig i. Deras hus låg rätt avvikandes ifrån alla andra hus, vilket var bra nu när hennes pappa var minister. Han jobbade så hårt så han behövde lite lugn och ro ibland. Trädgården var inte så fin nu med all tjock snö, men när våren närmade sig så skulle blommor i alla dess färger sticka upp ur marken, och fåglarna skulle väcka en med sitt kvitter varje morgon. Då hade husalferna en sak mindre att göra. Men det förstås, då var hon ju på Hogwarts.

Cassandra öppnade den kalla kofferten och tog först upp klonken. Hon kastade den till Damon som svävade i luften lite ovanför och tog sedan fram ett slagträ som hon gav till Adeleine.
"Ska vi köra med kvick eller inte? Och vilka lag blir det?", ropade hon och kollade mot de andra.

"Utan om vi är så få eller?" föreslog May. Hon stod återigen på sen snöklädda marken. "Och det är kanske bra om vi kör så jämt som möjligt, så att de som spelar på riktigt splittras". Hon log vänligt.