ÖppetRollspel -We are Fangirls and Fanboys

Jenn
Jag nickade.

Gwen
"Åtta vändningar bör räcka," sa jag och vände timglaset i handen.
Efter åtta vändningar upplöstes omgivningen och vi stod på en gata. Längre fram gick jag och Kayla.
"In här!" sa jag lågt till Jenn och drog med henne in på en smal gata.
"Vi måste hinna före mördaren! Jag kan en genväg."

(HAALLLÅÅÅ! VAR E ALLA?))
Jenn
Jag nickade. det HÄR VAR märkligt, men samtidigt otroligt, vi gjorde en magisk sak.

(jag håller med, VART ÄR ALLA??)

Jossan
-
Jag tittade på Kayla.
”Det kan inte vara fluffy?” Sade jag.

Kayla
-
"Men vad fan tror du?! Jag dör nästan, någon knuffar ner mig på marken-så att jag inte dör-och sedan påstår du "Det kan inte vara fluffy!" Personen stod just där, och kniven sitter i trädet! Titta själv!" Halvskriker jag med en liten gnutta panik i rösten

Jossan
-
Jag rynkade mina ögonbryn och skakade på huvudet.

Gwen
Jenn följde med mig in på bakgatan. På någon minut var vi framme vid platsen där mordet skulle ske. Vi väntade några minuter tills en person i svart munkjacka kom gående. Samtidigt kom Kaylas pappa och Wills bror från te andra gatorna. I korsningen stannade de alla och personen i den svarta munkjackan drog fram en kniv.
"Nu, " viskade jag och rusade upp på vägen.
Jag knäade personen i ryggen och gav den ett knytnävsslag över käken.
"Spring," väste jag år de chockade åskådarna.
De gjorde som jag sa och vi släpade iväg med mördaren.
"Varför kan vi inte lämna honom?" Undrade Jenn.
"För att dom kommer att börja leta efter hans mördare, vilket råkar vara jag. Och det är nog ingen han."
Jag drog av personen luvan. Precis som jag trodde.

Jossan
-
Jag började gå runt i cirklar.
”Så vad ska vi göra?“ frågade jag stressat. ”Helt ensamma i vildmarken”

Jenn
Jag kollade på Gwen.
(Soory men kan du skriva hur hon såg ut)