Prs(Dragon Fantasy)

Aida såg tvekande ut. Sedan kom hon på en ide... "Jaha, men jag såg Uriah med en annan tjej så därför frågade jag!" sa Aida. Hon tänkte att om Mina dumpade Uriah så kanske de två kunde bli något.

"Okej" säger Mina men visar inget men avundsjukan finns där. Men hon skulle prata med honom, inte lita på någon liten flicka. Hon ställde sig upp, "Vad det de du tänkte säga?" frågar hon och ser efter Uriah med oro i blicken tänk om det var sant.

"Ehm....Du, kan du lära mig att fäktas? Jag har sett dig, du är verkligen bäst!" sa Aida.

Mina nickar och ser ner på flickan obekväm i situationen.
"Jo, det kan jag göra." log hon. Var detta beundran eller vad? Mina var dock glad över uppmärksamheten.

Aida log stort. En rodnad spred sig över hennes kinder. Hon såg ut över vattnet. "Du borde nog gå efter Uriah!" sa hon sedan, då hon märkte att Mina verkade besvärad.

Mina nickade, "Det var kul att träffas, vi ses." sa hon och sprang ner från Klippan och började leta efter Uriah.

Aida nickade kort och såg efter Mina med en tyst suck. Hoppas att det funkar nu!, tänkte hon.

Uriah satt på verandan i sin kabin och målade Mina och sig själv i den där blåa stengrottan i havet.

Mina kommer till honom och sätter sig vid honom. Hon log åt teckningen, "Vacker." log hon och såg åter på honom, tänkte på det Aida sagt.

"Mm....Speciellt bönan till höger!" mumlade Uriah något frånvarande och viftade med penseln mot det som föreställde Mina. Han fortsatte måla utan vidare ord och provade att blanda färger på sina armar. Han var helt inne i målningen, det märktes på den lilla rynkan i Uriahs panna, och hans spända läppar.

Mina bara skrattade och la sig ner, "Tycker bättre om den till vänster." sa hon men sa inget mer. Hon ville inte störa honom och kunde vänta. Så hon slöt ögonen och vilade lite.