(PRS) BarnOwl98, Testralis, fashion7 och Textras

"För det förschta så är du inte patetisk. Du är jättebra. För det andra; jag brukar oftast komma ihåg saker, och jag anstränger mig väldigt hår just nu för att få undan allt som har med full att göra. Förlåt om det är jobbigt", svarar jag och ser på Brian. "Jag blir alltid såhär full."

"Om du glömmer det eller struntar kan jag nog prata ut, förlåt", jag ser på henne.

Jag somnar direkt men vaknar snart av ett skrik. Jag rusar upp ur sängen och ner för stentrappan som leder till sällskapsrummet.
"Vad..?" Lyra McClain, en tjej som går i en årskurs över mig ligger krälande på golvet. Man kan se hennes ögonvitor, det ser väldigt läskigt ut. Folk står runt omkring henne och kollar, men ingen gör någonting. Jag springer fram. "Hallå?! Hur är det??" Säger jag och skakar henne. "Hör du mig?"
Jag hör en röst bakom mig. "Ta det lugnt. Det går snart över." Jag vänder mig om. Mike, igen.
"Men...vad har hänt?" Frågar jag.
"Så går det om man bråkar med Mike Chamberlain." Han ler.
"Va...vad...var det d...".
"Vad tror du?" Han skrattar till. "Jag ville bara lära henne en liten läxa." Det går en rysning v obehag genom min kropp.
"J..jag måste gå upp och, s-sova nu." Jag springer upp till sovsalen.

"Det börjar avta nu ändå. Men berätta på", jag ler vänligt mot Brian och drar handen genom håret. "Men du, först, säg aldrig att du är patetisk."

"Okej då, men det är rätt patetiskt. Sen början av sommarlovet har mina föräldrar helt tagit avstånd till mig, ingen kontakt alls. Vi var aldrig i samma rum, åt inte samma mat… Det stängde nästan in mig i en del av huset kändes det som. De tog också alla mina prylar gjorda av mugglare, min mobil, dator, kameran med bilderna från tågresan hem, allt. Jag brukar kunna skriva till Teddy om allt, men i sommras svarade han inte på samma sätt som annars. Det fanns inte något svar mellan raderna om hur han hade det. Inget. Och sen vi kom fram har han undvikigt mig känns det som. Jag mår piss, och längtar efter att dricka mig medvetslös, men det går inte"

(Vart e du Pling (fashion7? :OO Känner mig lite 4ever alone )
Jag slänger mig på sängen, hjärtat slår i 180. Det är inte bara det att han är elak mot andra människor, han är rentav farlig. Jag sväljer.

(jag är bara halvt vaken så har inte riktigt koll O.-)

(lol okej ._.)

Jag vet inte vad jag ska säga, men något måste jag så jag svarar.
"Usch, stackare. Vet du varför de har tagit avstånd från dig?", jag lägger en tröstande arm om Brians axlar.

"De hatade mig redan innan, men nu… Jag orkar inte med dem." Jag lutar mig mot Cornelia.