PRS(Dragon Fantasy)

Nalel log men då hon såg halsbandet så blev hon stum en stund. Hon bara stirrade på Meira och halsbandet en lång stund. "Du, du borde inte" sa hon med halvt grummlig röst och tog emot det. Snabbt kramade hon hårt om henne.

"Du är min vän, du tog bara emot mig då jag kom nu, självklart ska du ha den." sa hon och kramade om Nalel, "Jag är bara glad att jag kunde ge dig den levande." sa hon och log snett.

Nalel kramade om henne en lång stund. Tilslut släppte hon och såg upp på henne. "Tack, det är vackert". Hon nickade instämnade. "Jag med". Ian ryckte i Meiras byxben.

Meira satte sig ner vid Ian och tog honom i sitt knä. "Jaså det är du, vänta bara tills jag får dig att flyga i luften jag är längre än alla du kommer flyga högst och snabbast." skrattar Meirs och kittlar honom Ian skrattar förtjust och det är så lugnande för Meira att slippa höra de dödas skrik.

Nalekl log och fortsatte med maten. Hon äldkade det här, hon hade sin familj och sin vän nu. Allt var perfekt. "Hur har det gått med allt då?" frågade hon och dukade fram.

"Med allt?" Meira skrattar, "Ja orcer och annat liknande har inte setts på två år så förhoppningsvis är de borta, eller vågar inte visa sig. Många döda män och kvinnor av alla varelser." sa Meira men orkade inte fortsätta, hon vände bort blicken och trängde undan gråten.

Nalel nickade sakta. Men Meira.levde, det påminde henne om något. "Hoben som kom från min by, som jag kände, klarade han sig?".

Meira såg på henne och hennes blick sa Nalel det hon behövde veta. "Nej, jag beklagar." sa Meira och suckade, hon hade bara hittat honom med pilar genom sig, det fanns inget hon kunde göra.

Nalel vände ryggen mot Meira för att dölja sina blanka ögon. Hon hade tänkt på honom några gånger, hur de varit så bra vänner under barndomen. Att hon gärna velat ha honom som vän igen. Hon la upp maten på tallrikar och drog ett djupt andetag. "Maten är färdig".

(Äntligen har jag hittat en bild som passar Nalel bra xD http://farm4.static.flickr.com/3208/2455284303_a1f5ee211b_m.jpg )

Meira såg artigt bort och lekte med Ian. Sedan satte de sig vid bordet, "Du är duktig på att laga." log Meira svagt för de skulle få något annat att tänka på.