Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av FlamingSnitch:}

Jag vet inte om det är självmord det är du funderar på (ifall det är det, snälla nej ♥ det finns folk som bryr sig, och även om det känns hemskt just nu så blir det bättre. Everything is temporary, det kommer komma bättre dagar), men om det är det, och människorna runt omkring dig slutat be dig stanna kvar, så betyder inte det att dom inte bryr sig. Jag har varit väldigt nära vän med ett par stycken som pratat om självmord, hotat med att hoppa framför tåg osv osv, och de första hundra gångerna de nämnde saker som rörde ämnet så försökte jag förklara hur mycket jag bryr mig, och få dom att förstå hur mycket de betyder. Men när en person fortsätter tänka i samma banor, aldrig riktigt verkar acceptera att dom är älskade, aldrig riktigt verkar lyssna, känns det lite onödigt. Som att man slösar bort sin tid. Man orkar inte, det tar för mycket energi att oroa sig och försöka lyfta upp någon som utåt sett inte verkar vilja bli upplyft. Det betyder förstås inte att man slutar oroa sig, man går alltid runt och tänker på det, och så fort personen inte är i närheten, och inte svarar i telefonen på direkten, kommer den där klumpen i halsen tillbaka. Man mår fortfarande illa av oro för att förlora hen. Men man orkar bara inte. Alla försök till att hjälpa blir halvhjärtade, för det är så mycket man klarar av. Och när man upprepat samma ord om och om igen börjar dom låta falska, tillgjorda. Dom tappar mening.
Nu vet jag ju inte om det här är fallet, och det finns säkert människor som inte alls tycker såhär, jag kan bara gå utifrån min egen erfarenhet. Om du känner att människorna runt omkring dig verkar slutat bry sig (vilket dom med 99.999% chans inte har), prata med någon. Berätta hur du känner, berätta varför du känner så, och berätta hur dom kan hjälpa dig. Även om dom inte kan hjälpa på något annat sätt än att visa att dom finns där för dig. Det finns människor som bryr sig, som inte vill att du ska ge upp. Jag lovar.

(det blev mycket längre än jag tänkt att det skulle bli, men det fanns mycket att säga... hoppas du orkar läsa allt i alla fall ♥)