Skriva av sig-tråden

Antar att det typ är väldigt psykiskt krävande, vet inte hur det är för dig men jag var iaf väldigt blyg när jag var mindre... ♥

Jag har alltid varit blyg.
Såg t.ex Li, Erik och Anna i Stockholm och vågade inte säga hej :c

Varför är jag så otroligt jävla dålig på att steka pannkakor?

dude, det är jag med. Krävs massor med övning för o få till det :O

allt blev bara jobbigt. igen.

NEWBORN
Hade typ ett möte med min mamma, mentor, skolkuratorn och skolsköterskan någon dag sedan om att jag varit borta mycket, och om hur jag har halkat efter i en hel del, och vi kom fram till typ tre saker tror jag det var, som var viktigast att göra. Så jag ska alltså ta en paus från alla andra saker jag ligger efter i eller inte har gjort och göra de tre viktigaste först. Så nu känner jag inte liika mycket stress längre, men det känns ändå som att alla typ blir besvikna för att jag antagligen bara kommer göra så lite av allt.
Tror det blir svårt att göra ettan och tvåan(som du tipsade om alltså), de andra kanske går, men kan ju försöka iallafall.. Tack


Tack, ska pröva med det!



Fast alltså, jag tror inte jag behöver gå om nian, eftersom att jag högst troligen kommer komma in på det gymnasiet som jag har sökt till, även om jag sänker mig i ett par ämnen. Fast min mentor(som är min matte och NO lärare) har sagt att hon inte kommer sänka mig i hennes ämnen iallafall, eftersom att hon redan vet att jag kan det man ska kunna typ, plus att jag själv har fått och kunnat lära mig allt på egen hand nu eftersom att jag har varit borta och därför ligger flera kapitel efter. Samma med andra ämnen, att lärarna redan vet att jag kan, och att det bara är det att jag har svårt för att göra klart uppgifter nu.
Så egentligen gör det kanske inte så mycket om jag sänker mig i något ämne, eftersom att jag antagligen kommer komma in på gymnasiet ändå. Men det är det att det känns som att jag gör lärarna och mina föräldrar besvikna, för jag har förut alltid varit en ''jätteduktig och ambitiös tjej'', som det har gått bra för i skolan. Sen är det också det att jag helst skulle vilja bli klar med allt, även fast jag vet att jag inte kommer hinna, och att jag inte behöver(efter att ha planerat en del med bl.a min mentor nu) det, för att det kommer gå 'hyffsat bra' ändå, men som sagt så känns det som att jag typ gör alla besvikna för att jag plötsligt i nian har blivit såhär, att jag inte gör läxor och uppgifter och att jag ligger efter.
Tack!

Mycket sant!!
Jag råder dig att göra så gott du kan, men inte glömma att ta det lugnt! =) Det viktigaste är att du mår bra. Och det verkar dina lärare också tycka!

Jag är stressad som fan jävla helvetesskola JAG KLARAR DET INTE:EEEEEEEEEEEEEEEE snart kommer jag kollapsa till en stor klump och kaoza runt på marken hohoh

Detta är kanske inte så lugnande, men jag tror många av oss nu har nått den punkten när det längre inte fungerar =( det blir bara för mycket av allt och halva världen kollapsar.

Men ta det lugnt, andas =) Skriv upp ALLT som du "måste" göra, det kan vara stressigt i början. Men det hjälper när du har allt på ett papper. Sedan sätt dig med dina föräldrar (eller en förstående lärare) och prioritera. Ta en sak i taget =)

åh, tack så mycket. Ska göra det, jag tror det kan fungera. Tack ♥