Life - Lupple & Medi PRS

På morgonen vaknade Olivia med en stor klump i magen. Det sved i bröstet och hon såg sig trött om. Hon hade inte sovit något vidare och reste sig upp.

Sammy hade inte fått en blund och antagligen inte resten av flocken heller. De hade alla varit uppskruvade eftersom Gabriel var det och han skärmade inte av en endaste sak. Bett hade utdelats som även det hade spridits. Sammy hade läkt om och om igen efter bett. Han visste inte hur han skulle lösa situationen. Det hade inte undgått honom att även Olivia hade sörjt under natten.

Hon hade kommit ner och såg på Sammy med en sorgsen blick.
"Vill du åka en sväng? Till stan? Vi kan inte vara kvar här och sörja." Hon skakade i hela kroppen.
"För några timmar, lätta hjärnan och hjärtat."

Sammy såg på henne, såg hur hon skakade och oron steg. "Olivia." Viskade han och gick fram och kramade om henne. "Vi kan åka, men jag kör."Viskade han.

Hon skrattade till och såg på honom.
"K..kan...kan du köra?" Hon kände hur hon stammade och hon såg sig om.
"Måste hitta ett snöre. Vill inte släppa pärlan." Hon såg på honom.
"Kommer ha tillbaka?"

Sammy skrattade till, nickade. "Såklart jag kan."Viskade han lugnande men nickade sedan. "Jag hjälper dig att leta. "Log han och ledde henne bort från vardagsrummet till det stället där snöre verkade troligast att vara. " Jag vet inte, han är beordrad att hitta en livspartner, att hitta någon att bilda familj med."Viskade han tyst.

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Jag vill fästa pärlan på den. Ha den nära mig." Hon såg sedan på den.
"Vad är det den säger? Alla hade en viss symolik till sig?" Hon såg sorgsen ut.

Sammy nickade, med ett snett leende. " Jag förstår. "Viskade han och klev in i ett rum som såg ut som ett pysselrum och fick tag i ett snöre. Han såg på henne när hon frågade om pärlan. "Den är väldigt speciell. Den är Gabriels, det är den som han ska ge bort till den han vill leva med."Viskade han tyst. Han hade ju inte direkt lov att berätta det men nu... han brydde sig inte.

Det han sa fick henne att haja till. Ge bort för att gifta sig?
Hon såg på Sammy och kysste pärlan igen.
" Så får ag ha den tror du?" Hon såg på honom och fäste söret genom och gjorde ett lätt halsband av det.
Ho trädde det över huvudet och såg på Sammy.

Sammy såg på henne och flinade till. "Han har ju inte hämtat den och han vet att den är borta. Seden är att alltid ha den på sig på något sätt för att kunna ge bort när som helst, tills du gett bort den då.. Han har den inte längre och då vet han. Och jag antar att han inte vill ta tillbaka den." Sa han tyst, tankfullt. "Utan pärlan så kan han inte direkt gifta sig." La han snabbt till.