wolfy & rollspelare prs

Declan skrattade så att han nästan kiknade då hon kittlade honom. Blygheten var som bortblåst och han slog armarna om henne i en kram. Han lutade sig sedan närmare hennes öra, nästan som om han hade en hemlighet att berätta.
”Jag tycker om dig, du är snäll,” viskade han innan han vände sig om för att hoppa tillbaka in till rummet.

Cleo besvarade hans kram och log svag av hans ord. Hon släppte honom när han drog sig undan och ställde sig upp.
"Du, detsamma." log hon och rufsade till hans hår lite innan hon vände blicken till Jonathan. "Jag vill ha en bebis." flinade hon sedan.

Jonathan skrattade till och såg efter Declan. Det var minsann en gullig pojke. Han fnös till över hennes ord och skakade på huvudet. Den tiden var inte inne än, inte för honom i varje fall. Han drog in henne i en kram.
”Skriv och önska dig det av tomten,” föreslog han retsamt.

Cleo fnittrade till och la armarna om hans nacke.
"Nej jag mena inte ett eget barn! Jag vill bara ha typ en bebis i mitt liv, typ syskon eller kusin eller så." förklarade hon och drog fingrarna genom hans hår. Hon log smått och kysste mjukt hans kind några gånger. "Dessutom så kanske du inte är min framtida babydaddy." lade hon retsamt till.

Jonathan kopplade på sig sin ledsen hundvalp-min.
”Men du vill väl att jag ska vara det?” Ibland önskade han att han hade förmågan att kunna se in i framtiden så han kunde veta hur hans liv skulle se ut, men samtidigt skulle det vara en förbannelse att veta vad som skulle hända. ”Skämt åsido, du kan ju alltid åka till Maine och gulla med Declan. Eller följa med hit då Adrian och Sydney är här.”

"Eller så kör jag på det enklaste och blir på smällen. Du behöver ju inte vara pappan." skämtade hon och kysste hans kind. Hon vågade inte svara på hans första fråga, hon visste inte alls något om vad hon ville i framtiden. Hon var rädd att konstant bli dömd av hans värld, hon visste inte hur länge hon skulle klara av det.

”Inte det klokaste alternativet du kan välja, men kör på hårt.” Det var ingen uppmaning och det förstod hon garanterat själv. Han vände blicken mot dörren då den öppnades igen. Denna gång var det Sydney som stack ut huvudet och inte hennes son. ”Jag tror att du skulle ha kunnat få ett bättre intryck av mig.” Hon såg med forskande blick på Cleo. ”Sydney heter jag.” Hon sträckte ut sin hand.

Cleo fnittrade till och stoppade sig från att trycka sina läppar mot hans när dörren öppnades igen. Hon vände blicken, hoppades på att det var Declan igen. Hon granskade kvinnan och log svagt.
"Det är lugnt, jag är Cleo." log hon och skakade försiktigt hand med henne. Hon bet sig löst på läppen och sneglade lite mot Jonathan, hon var så osäker runt alla på skolan.

Sydney skakade bestämt på huvudet. Hon beundrade Cleos genuinitet och värmen hon utstrålade och det var något hon skulle hålla hårt fast vid, men speciellt i den här världen var det något man måste lägga på is emellan. Inte vara elak men kapabel nog att stå på sig och inte låta någon trampa på en. Hon om någon visste det.
”Dig skulle jag vilja prata mer med något tag. Du kanske också har frågor som ingen gett dig svar på? Vi sitter i samma båt du och jag.”

Cleo rynkade lite på pannan och log sedan. Hon hade inte särskilt många frågor egentligen.
"Jag vill bara veta om det är lugnt för mig att vara med Jonathan." sade hon och ryckte på axlarna. För henne var det viktigast, allt annat fick ta sin tid bara det var accepterat att hon var med honom.