Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape hade rusat från Hogwarts med tårarna rinnandes nedför kinderna och transfererat sig till en plats han kom ihåg som liten.

Tess somnade gråtandes i sevs säng. Hon hade förlorat honom. Tårarna strömmade ner för hennes kinder medans hon sov.

Snape hade gått in i den dolda grottan innaför vattenfallet och somnat av utmattning.

Dagen efter gick inte Tess på några lektioner alls hon låg bara i sevs säng och grät. Hon grät över att det var hennes fel att han hade fått sparken.

Snape vaknade på morgonen och kom genast ihåg gårdagen och började gråta.
Hon sörjde säkert och trodde säkert att det var hennes fel att han fått sparken.
Men det var hans.

( säg till när du vill att Tess lämnar Hogwarts och ger sig av för att leta efter Sev)

Tess såg att Sev hade glömt en av sina mantlar och hon svepte den om sig och började gråta mer. Hon skulle inte få känna sevs armar om sig när hon drömt mardröm eller få kyssa honom.

(det spelar ingen roll)

Snape önskade att han hade fått med något som påminde honom om tess men han hade inte hunnit det.

Tess satte sig upp. Hon hade bestämt sig för att lämna Hogwarts och leta efter Sev. Hon drog manteln om sig och smet upp till sovsalen och slet åt sig sin väska som hon började packa. Hon smet sen ner till köket och tog mat innan hon lämnade Hogwarts och började sin resa för att hitta Sev.

Snape kände att han frös och kom plötsligt ihåg att han hade haft så bråttom iväg att han glömt sin mantel.

Tess letade i olika skogar. Dagar blev till veckor men inte ett spår av Sev. Hon började tappa hoppet om att få se honom igen. Hon hade inte ätit på två dar och inte druckit på en dag så hon var nära till att svimma. Lite till orkar du tänkte hon och fortsatte en bit till innan hon föll ihop avsvimmad.