Prs mellan en skorpa och ett lingon

"Mila!", sa Angel panikslaget, och tryckte upp sina händer mot den osynliga väggen "Mila!", skrek han medan han snyftade. Han såg oroligt på henne

Mila försökte slita sig loss, men misslyckades. Hon ville så gärna springa fram till honom. Hon kände slagen brännas mot sina vingar och sina bara armar medan tårarna sakta trillade ner från hennes kinder.

"Mila!", skrek Angel och bankade så hårt han kunde på den osynliga barriären. "Mila vakna! Försök vakna!", han kände hur tårarna rann ner för sina kinder, och hans läpp var totalt sönderbiten

Mila kände hur hennes ben och armar blev fria och kunde röra på sig. Även om hennes sår brändes som fan, skyndade hon sig till Angel, ut från den osynliga barriären. Hon la sina armar om honom medan hon darrade. Det var då hon vaknade upp.

Angel kände att han också vaknade upp. Han höll fortfarande om henne så hårt han kunde, även fast de var tillbaka. Han snyftade, desperat

Mila kved lite då hon kände hans armar mot sig, mot sina sår. Hon såg ner på sina armar, ben och vingar. Såren var fortfarande kvar och gjorde lika ont.

"F-förlåt", sa Angel och tog bort sina armar från henne. Han svalde ner tårarna, torkade bort dem. Angel kastade ner alla sängkäder på golvet, la henne försiktigt ner på magen så hennes vingar inte skulle skadas mer. De hade fått mest stryk.
"Hur mår du?", sa han, lite stadigare på rösten

Mila såg på honom och rörde lite på sina vingar.
"Dåligt..." svarade hon och la ena armen om honom, hon ville ha honom nära.

"Du blöder..", mumlade han och la sig bredvid henne "jag måste hjälpa dig"

"Det behöver du inte.." sa Mila tyst och såg ner på sig själv och sedan på honom.