The living dead(Dragon Fantasy)

Alex arm var över Johans lilla kropp, de båda sov tungt som två små barn. Det ar som att inte Alex fått nog med sömn i tre år, eller som att hon var van. Men kroppen behövde mat och vila för att bli som förr.

Mark log då han såg dem och klädde sig och fick in mer mat och mjölk till John. Han gick sedan ut, han hade än jobb att sköta. Han kom till den stora gallerian och fick sitt gevär och stod och vaktade som vanligt.

Alex vaknade inte försen Johan vaknade och skrek. Trött rörde Alex på sig och tog upp honom. Mark var inte där, troligen jobbade han. Suckandes kom Alex upp och fann mjölk i en flaska till Johan. Hon hade inte bett om barn, tänkte hon surt, hennes morgonhumör var inte den bästa.

Mark stod och jobbade på, en del undvek honom, de var väl lite misstänksamma över att han överlevt bettet än. Men Otto log mot honom och nickade mot honom.

Då Alex matade Johan undrade hon hur det var med hennes ålder egentligen. Hon var 21 då hon somnat, var hon det nu med eller 24? Mark däremot var 27 nu, tänk vad åren hade gått.
Johan blir nöjd och hon låter honom vara i hennes famn medan hon äter. Sedan börjar Johan skrika åter, Alex svor till kunde inte ungen hålla tyst?

Mark stod vakt ett bra tag tills en annan av männen kom och bytte av honom. Han passade då på att gå tillbaka till rummet. Han såg på Alex och John som skrek. "Hur är det?" undrade han och ställde undan geväret.

"Han bara skriker." sa Alex surt, irriterat och förtvivlat, var det något fel? Hon hade bytt på honom, gett honom mat, allt. Hon orkade inte med den förbannade ungen. Nej Alex var inte den bästa modersfiguren.
Hon försökte le mot Mark, han skulle inte bekymra sig för detta då han jobbade.

Mark suckade och kom fram och tog honom, försökte lugna honom, vaggade honom. Men han bara fortsatte skrika. Tillslut höll Mark ut honom framför sig. "Vad är det egentligen?" muttrade han. Just då spydde John, rakt på Mark, han slutade gråta med det och bara gnällde lite svagt.
Mark såg äcklat ner på sin tröja men var lättad att han slutat gråta.

Alex min var obeskrivlig i det ögonblicket, den var äcklad men också ett roat leende som hon dolde.
"Jag tvättar honom så tvättar du dig." sa hon lågt och kom fram till dem. Johan var nu glad i alla fall.

Mark nickade stelt och gav barnet till Alex och drog snabbt av sig tröjan, han la det i en balja med vatten och i en annan började han tvätta av sig, han var än äcklad men det började lätta.