The rich man's daughter(PRS)

"Åh." sa Hilde hänfört, för en gångs skull var det något hon gillade och föll henne i smaken. Dessutom var den omsydd vilket inte kändes lika jobbigt som om hon skulle fått den.
"Tack, tack snälla." fick Hilde fram helt salig och kramade om sin vän.

Mona log stort och hennes ögon glittrade ivrigt. "Så lite så! Sätt på den" bad hon sen och började fumla med en liten ask vid hennes garderob. Det var ett smyckesskrin med en del olika smycken, de flesta var äkta guld och silver med vackra stenar. Hon drog upp en silverkedja med en liten pärla längst ner och väntade på att Hilde skulle byta om.

Hilde gjorde som hon blivit tillsagd och log. Men hon drog undan flätan och vände sig mot Mona.
"Kan du hjälpa mig?" frågar hon, då det var snörning bak som gick långt ner längst ryggslutet.

Mona nickade och tog sig fram. Hon snörade om klänningen, inte alltför hårt men inte heller alltför löst, hon visste att Hilde inte var van vid det som hon själv var. Mona själv hade ganska hårt åtdraget. Hon tog sedan halsbandet och knäppte det om Hildes hals. "Så, du är vacker" log hon.

"Åh" fick Hilde fram och pillade på halsbandet.
"Det är för mycket." mumlade hon med skrovlig röst och tårar kom i hennes ögon. Den ovana snörningen bekom henne inte just nu. Det var helt överväldigande för henne.

Mona kramade om henne lätt. "Det är så lite så" mumlade hon bara innan hon själv rättade till sin egna klänning och drog åt sin fläta. Till kvällen var middagen, hon kanske kunde få upp Lance till en dans? Hon visste faktiskt inte om han dansade.

"Inte alls lite." sa Hilde och satte sig ner på hennes säng.
"Du har räddat mig från döden. Du har fått mig döpt och här kan kanske inte lagen komma åt mig." sa hon leende.

Mona log svagt. "Men jag hade hjälp av Lance, och andra gjorde en del, det var unte bara jag". Hon satte sig vid henne och fingrade på sin fläta. "Det blir kul ikväll, bara tjärnarna och vi, inget förnämt folk".

"Men ändå." sa Hilde och la armen om hennes axlar.
"Det blir det, de är mer enklare att umgås med." sa Hilde och tyckte faktiskt att det kunde bli kul.

Mona lutade sig lätt mot henne. "Är det skönt att kunna vara med Edward hela tiden? Lance jobbar ..Jag får hälsa på men...". De hade mest början och slutet på dagen" sa hon plötsligt.