PRS(Dragon Fantasy)

Medan Meira tvättade sig förberedde Nalel hennes sovplats. Hon gick in i ett rum hon hade som lite lager och annat och la dit en bädd och filtar och kuddar. Hon hoppades det dög. Sedan letade hon reda på Ian och lekte lite med honom.

Meira badade länge och hon njöt av var minut, att äntligen vara ren. Hon drog på sig de rena kläderna och redde ut det toviga håret. Äntligen började man känna igen henne, bara äldre och mer trött och sliten. Slutligen kom hon ut ur badrummet.

Nalel skrattade itllsammans med Ian. De lekte med lite allt möjligt. Just nu hade han en sked, några gafflar och en kopp framför sig som han höll på med.
Nalel såg upp då Meira kom ut. "Jag förstår om du vill sova, så jag har gjort iordning en bädd" hon pekade in mot den öppna dörren.

"Tack, jag lovar att hjälpa till sedan, men nu är jag utmattad." sa hon och gick till rummet. Hon stängde dörren och kröp ner, bädden var underbart mjuk och lagom lång och snart somnade hon tungt.

Nalel nickade. "Gör det gärna, men vila nu". Då hon gått och lagt sig fortsatte hon leka med Ian, men lite tystare så de inte skulle störa henne. Tillslut klädde hon på honom ordentligt och gick ut på promenad.

Meira sov tungt och länge, hon behövde sömnen mer än väl och hon vaknade inte på timmar. Slutligen började hon vakna och hon kände sig bättre än på länge, än på år.

Nalel var ute en lång stund med Ian. Han sprang runt med några andra barn medan hon pratade med en av sina vänner, som var mor till ett av barnen.
Tillslut begav det sig hem igen, det var redan eftermiddag. Hon satte Ian på golvet och började steka lite korv till lunch.

Meira kommer på fötter och kommer ut, hon ser ut som en annan människa mer lik den gamla Meira.
"Verkar visst vakna till middagen." skrattar hon lätt och letar i sin packning. "Ian." ropade hon till sig pojken och gav honom något, en liten häst i trä. "Till min gudson." ler hon mjukt.

Ian sprang glatt fram. Han verkade hänförd av gåvan och såg med stora ögon på den och kramade sedan om Meira, eller så gott som han kunde. "Mamma! Mamma! Kolla!" skrattade han glatt.
Nalel log och nickade. "Den är fin". Hon hade leksaker till honom, men eftersom hon inte hade någon mer familj än sin son kunde hon inte köpa alltför mycket.

"Hittade den på en marknad i Rohan, det är hästarnas stad." sa hon och såg på Nalel, "Och här är till dig, hoppas du gillar den." sa Meira nu plötsligt nervös och höll fram en kedja i tunt silver med ett silverlöv på med perfekta ådringar, den var gjord av alver, det syntes.