(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Julian vände sig mot Arvid. "Var inte rädd, jag är inte här för att straffa dig, det är din mamma som ska straffas". Han pekade mot den livlösa vampyren i stolen.
"Förresten, vet du vad Adam och Alice är? Sist jag såg de var när vi flydde från Hannah...".
Hannah vaknade nu upp. "Vad i...". började hon men när hon pratade fick hon en elchock och skrek till.

" Jag vet inte vad dom är mamma sa att Alice var död sa Arvid och satt fortfarande hopkrupen vid väggen att julian inte ville straffa honom var säkert en lögn

"Död?" frågade Julian förskräckt. Trots att Hannah nu fick smaka på sin egna medicin så såg hon ytterst skadeglad ut då de nämnde Alice.
"Du kan väl stanna här och ge henne lite mer smärta medan jag ser om det du säger är sant?" frågade Julian.

Arvid nickade blygt han kände ilskan komma från sin mamma och var osäker på om han vågade ens ge henne den mista lilla smärta han reste sig på darrande ben hans mamma skulle säkert prata med honom och få honom att inte göra det

"Bra" sa Julian och rusade sedan ut.
Hannah tittade bara på Arvid. "Nå, vad väntar du på? Vill du inte ha hämnd?". Genast ångrade hon de orden då hon fick elstötar. Hon kved till och skakade i kroppen.
Alice lyckades ta sig fram med hjälp av Adam.

Arvid tvekade skulle han våga? nej det skulle han inte göra
Adam märkte någon komma sprinagdes mot dom
" Julian mumlade han när han försökte se vem det var

Hannah blängde nu på honom. "Plåga mig då! Döda mig!" skrek hon men skrek sedan igen utav smärta. Hon skakade värre nu. "Du är så patetisk, du hatar mig men du kan inte skada mig" fnyste hon.

Arvid kände att han höll på att bli ledsen han kunde inte döda någon inte ens en fluga i många år hade hans mamma plågat honom och skrämt honom till den kille han var nu

Hannah höll på att bli galen av att Arvid bara stod där. "Om du inte vågar göra något då" började hon men skrek till utav elchocken. "Så försök göra mig snäll då" hånade hon.
Julian log lättat när han såg Alice. "Du lever!".

Arvid backade från rummet han skulle inte ens lyckas om han försökte
Adam log när han märte att det var Julian
" Jag började undra just vart du var sa Adam