De utvalda

Ethan gjorde ett till utfall och tog sedan steg åt sidan och gjorde snabbt ett nytt. Han fortsatte röra på sig hela tiden. "Det här liknar närkamp på ett sätt....förutom att man har svärd".

Eletha nickar och blockerar slagen men han börjar bli allt bättre och framförallt snabb. "Jo, så är det. Ett enklare sätt att döda på men också smärtsammare att dö på, men inte lika långsam tortyr, får man hoppas." sa hon enkelt.

Ethan gjorde nya utfall medan han rörde på sig. Han väntade bara på anfall som henne han kunde blockera. "Det är nog bra att jag lär mig något sådant här...det går ju bättre än närkamp och jag kan inte kasta knivar i alla mina strider".

Hon nickade, "Och använder man svärd kan man alltid han knivar i bältet för att hugga eller kasta iväg." sa hon och gjorde ett utfall mot honom.

Ethan nickade, det kunde man ha, men då var man tvungen att ha tid att komma åt knivarna. Han lyckades blockera utfallet med nöd och näppe, svärdet hade nästan träffat honom. Han gjorde sedan ett till utflal.

Eletha såg kungen och hans män betrakta dem från balkongen, ett par damer var med visst. Hon tappar koncentrationen och känner ett hårt slag i magen som får henne att tappa andan och hon föll flämtande ner på knä.

Ethan tappade förfärat sitt svärd och sjönk ner på knä bredvid Eletha. "Förlåt...det var inte meningen, jag...jag" började han stamma och kramade om henne lätt.

Hon återfår andan och drar hackande djupa andetag, "Det var bra, jag koncentrerade mig inte, du gjorde rätt, du var duktig." får hon flämtande fram och försöker återfå en normal andning i de svidande lungorna.

"Förlåt..." kved Ethan ändå igen och fortsatte krama om henne. Men han släppte henne sedan så hon kunde få in mer luft. I ögonvrån såg han hur kungen och hovmänniskorna verkade mycket roade.

"Det gör inget." sa hon och ställde sig darrande på benen igen och slängde en blick på dem, "Vi roade dem, det är j bra." flinar hon lätt.