I en förändrad värld (Roll för alla)

Vanessa stannade upp . För en sekund kände hon den fräna doften från doms spritiga andedräkt. Hon krypte försiktigt fram till sluttningen där det gick från skog till husets gård. Ett par beväpnade män var där . Deras vidriga blickar kom , sedan så kom dpm mot oss. Rädslan kom då en kom gående mot våran grupp .

Överlycklig såg Lissy att de hade kommit fram!! Det fanns levande människor här, som inte var soldater. Men sedan, till sin fasa, såg hon pålarna runt. Pålarna med deras offers huvuden. Och männen uppe på muren med sina automatvapen. Livrädd som hon var svimmade hon nästan. Men de fortsatte gå. Männen där uppe gjorde först ingenting. De bara stirrade. Men ju närmare de kom desto misstänksammare blev dem. Och desto fientligare blev dem. Och mer blodtörstiga. Man såg i deras ögon att de ville döda dem.

"Halt!" Ropade mannen. 
Bakom honom kom de flera ut genom porten. Jenna la ned Stella. Hon behövde sina händer men höjde aldrig bågen, tog inte ens fram den som var det enda vapen hon kunde använda.
"Vanessa, var beredd. Ni andra med om något går snett Spring!" 
Jenna talade ur mungipan. Något var konstigt. Männen gick inte raka vägen fram till dem utan sicksakade sig fram. Jenna förstod, minor. De hade kunnat försvinna redan där. Att hon inte hade tänkt på det. Hon började bli arg på sig själv. I hennes desperata försöka att rädda Stella fick henne att bli vårdlös, hon hade slutat tänka. 

Vanessa greppade sina vapen. Hon kunde döda, oxh kanske ville. Hennes vilda sida kom fram då hennes blodtörstiga minne skruvade sig inne i insidan.

Lissy stod som paralyserad. Nej, hon skulle inte kunna springa, även om något skulle gå helt galet. Då högg det till i ryggen. Hon höll på att börja gråta för att det gjorde så ont. Hon antog att verktabletten hade gått ur kroppen nu. Men hon tänkte inte visa det. Då kanske de skulle ta henne som svag och döda henne direkt. Men Stella då? Hur skulle hon klara sig här, på det här kriminella stället? Lissy tog ett par steg framför henne. Som om det skulle skydda henne det minsta. Om de ville komma åt Stella, skulle de döda Lissy hur lätt som helst. Hon skulle inte vara något som helst hinder, för det blodbad som skulle komma.

-Vi kommer i fred , säger Vanessa . Hon tänker efter då hon hör sin gälla röst. Även om hon är den mest tränade i gruppen så var jon liten till växten.

Jenna visste utan att titta på Vanessa att hon var redo. Det var nästan som om något i luften hade skiftat. 
"Vi kommer i frid." 
Jenna drog av sig sin båge och la den på marken som ett tecken att hon inte tänkte skada dem.
"Vi har skadade och behöver hjälp." 
Jenna ogillade mannens ansiktsuttryck. Han var inget mer än en vakt. Leendet på hans läppar fick det att gå en kall kår över hennes ryggrad men hon försökte ignorera sitt obehag.
"Vem är din ledare?" Frågade hon.
Han hade inte sagt något och stod nu endast någon meter ifrån dem. Männen bakom honom, alla fullt beväpnade hade hört henne och var nu framme. Jenna kände sig säker i sig själv, då hon tagit ett beslut stod hon vid det. Även om hon hade tvekat då hon tagit det. Hon väntade på att någon av dem skulle tala. 

[haha, läste lolly0101 ditt efter jag skrivit. men kommer vara utloggad ett tag. ]

Svara! Röt Vanessa åt dom. "Svara på frågan" sa hon igen inom förhoppningar att få svar.

"Vår ledare är en stor man. Han ger sig inte ut, oskyddad dÅ ett gäng med barn kommer till hans portar för att ta emot dem." Sade en av männen.
Han var en ovanligt välklädd man, kläder som liknade dem i huvudstaden. Det fick Jenna att fundera men hon förstod inte. Han var inteligent, det syntes i hans bruna ögon.
"Och varför skulle vi släppa in er? Till vilken nytta skulle ni vara till oss?"
Männen runtomkring honom log som om de visste vad de skulle göra för nytta. En av dem dröjde sin blick lite för länge vid Fanny. Jenna tog ett steg framåt.
"Jag gör vad som helst, ifall ni hjälper mina vänner." Sade hon och menade det.
Det var hennes fel om detta gick åt pipsvängen. Hon hade redan tagit beslutet då de vandrade. Männen gav till några glada tillrop och Jenn rös men mannen som talat såg fortfarande misstänksam.

"Jag är från huvudstaden så mina kunskaper är breda""sa Vanessa medans jon trevade eftrr sitt automat vapen.