Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Ginny00:}
Klarar inte av folk som måste skriva på sin fbstatus varenda gång de tränar. Klarar. Inte. Av!!!

_{Skrivet av Borttagen:}


Ok känner mig lite utpekad -
men måste förklara att du har haft jävlig tur med din omgivning. Jag får höra av mina föräldrar att jag äter alldeles för många kalorier och så vidare och om jag påstår att jag är tjock så får jag höra saker som ''men sluta äta så mycket chips då så blir du inte tjock'' istället för ''men lilla gumman vad fick du det ifrån du är jättefin''.
Det är fler än du tror som har det så. Jag har dessutom blivit mobbad i flera år för att jag äter för mycket och tränar för lite. I mina kompiskretsar så har jag sjuka träningsnarkomaner (okej förlåt, jag menar att de tränar väldigt mycket) som går på gym 3-4 gånger i veckan och springer varje dag. Nu har jag också börjat träna regelbundet och jag vill gärna visa det, visa att jag också kan, ok? Har skickat två av dessa statusar i mitt liv vad jag kommer ihåg men om du vill kan jag anpassa så det inte kommer upp i ditt nyhetsflöde om det skulle komma någon sådan status i fortsättningen? Ok. Kram på daj ♥

_{Skrivet av Borttagen:}
Alltså jag förstår inte varför jag alltid måste göra såhär. ALLTID. Jag mår inte bra av det, men det känns omöjligt att ändra på det.

Har nästan ända sedan början av årskurs nio legat efter i en massa skolarbeten och läxor, men nu har det börjat bli rejält mycket och det har gått överstyr. Jag har ingen motivation att göra någon ting längre, vare sig det är läxor eller något på fritiden.
Jag ligger efter i så himla mycket och jag får bara mer och mer jobb och läxor, vilket gör att jag aldrig hinner ikapp, särskilt inte med den motivation jag har som gör att jag inte gör ett skit pågrund av all stress och press jag får.

Har över fyra uppsatser i SO som jag inte har gjort och även andra SO arbeten, flera kapitel i matteboken, tre kapitel + repetitionskapitel i spanska, har snart ett spanskaprov, there's no way in hell att jag kommer hinna klart med klädesplagget på slöjden innan jag går ut nian och är fortfarande inte heller klar med förra terminens slöjdarbete, har inte gjort klart en musikuppgift, har inte haft mitt författarporträtt(redovisning) som jag heller inte är klar med, måste göra en redovisning på musiken också som jag inte har börjat på, har inte gjort en stor uppgift inom idrotten som man skulle hålla på med i typ en månad och sen lämna in en skriftlig sak om det, har missat två hemkunskapsprov som jag inte har pluggat till eller ens hunnit gjort klart frågor och sånt inför det, och säkert ännu mer som jag inte kommer ihåg nu.

Och jag får bara mer och mer och mer och jag orkar seriöst inte. Min mentor har försökt hjälpa mig med det här, men det går inte. Jag har ingen motivation, så vad vi än kommer överens om, så kommer jag inte bli klar med allt arbete.
Hela påsklovet(och sportlovet + resten av alla dagar) så har jag bara suttit i mitt rum och basically inte gjort ett dugg. Jag struntar i arbetena och sitter bara vid datorn istället eller till och med inte gör någonting alls, det spelar ingen roll om hur tråkigt jag har av att göra andra saker, eller om jag inte vet vad jag ska göra, jag gör ändå aldrig de där skolarbetena. Aldrig.

Och jag får så himla mycket ångest över att jag gör såhär, och över att jag har så himla mycket att göra just nu. Jag kommer aldrig hinna klart med allt det som jag nämnde högre upp, plus alla nya arbeten och läxor som vi kommer få den här terminen. Det är bara två månader kvar och jag kommer säkert inte göra ett dugg av det där.

Mår redan dåligt som det är, med min depression, självmordstankar, ätstörning, etc etc, och att sedan bli stressad och må dåligt av allt det här gör det inte direkt bättre.

Jag orkar seriöst inte mer, med något alls. Vill bara försvinna och dö så jag slipper all den här ångest och depression(som jag också har av andra anledningar).

_{Skrivet av lillamymin:}
Ugh, min före detta bästa vän gör mig så trött ibland.

vi sitter tillsammans med scoutgruppen och planerar primitiv matlagning. När vi efter aslångtid kommut fram till vad och hur vi ska göra brister hon ut i "Detta vill inte jag, det låter jätteäckligt." Var på jag flera gånger frågar henne vad hon vill göra istället men hon bara svarar att "Jag vill inte ha det där, varför har ni bestämt det." Tillslut frågar jag henne vad hoin gör där alls om hon inte vill, hon har väl läst schemat på vad vi ska göra. "Amen jag är bara här som moraliskt stöd......" Wtf? Jag svarar henne "Det är väl inte så mycket moraliskt stöd att klanka ner på alla andra som har lagt ner en massa tid på att fixa detta...." Hon sticker ut ur rummet och pratar inte mer med mig....

Ärligt talat, jag känner mig jävligt stolt över att ha sagt till henne precis vad jag tycker om henne (okej nästan) men i alla fall. Borde jag känna mig som en elak människa? För jag bryr mig verkligen inte.

_{Skrivet av § Hedwig §:}


Jag tycker att hon överreagerade lite, men du ska inte hålla på så för ofta, tycker jag, då kan hon ju känna sig retad, även om det inte är så mycket att reta upp sig på.