Skriva av sig-tråden

InspiredPsycho

Om du vill uggla så finns jag här

Hp Luna - Eh, förlåt. Jag är sämst på att försöka hjälpa folk, jag borde hålla tyst. Men du kanske kan försöka att prata med din syster? Hon skulle nog förstå, hon känner ju dig. Du är värd att må bättre än det här.♥

Ugglan hedwig - Jo. Hon förstår nog mig. Men det känns bara så.. fel.
Och det känns som jag aldrig får tillfälle.
Förut kunde vi prata när vi var själv hemma men nu är det sällan så.

hon är så vacker.
så snäll och rolig och fantastisk och förtjänar inte att springa efter mig hela tiden, se efter om jag har det bra. hon förtjänare de bättre. de där tre stycken som är roligare och allmänt coolare. de som hon brukar vara med oftare.

so here is the story;


och allt detta skyller jag på min döda katt-ärkefiende. att hon ställt till allt detta eftersom att hon skyller sin död på mig.
OCH JAG SVETTAS OCH FRYSER OCH KÄNNER MIG SJUK OCH HAR ONT I HUVUDET OCH MAGEN OCH ÖVERALLT och det gör inte saken bättre.
jag kanske inbillar mig saker, eller tänker för mycket. jag kanske är galen. det är jag säkert. eller åtminstone håller på att bli.

förlåt mig för att ha skrivit ännu ett råddigt inlägg. jag ville bara få lite ord ur mig.

det är så jävla dumt!
Jag spelar piano och har spelat det i större delen av mitt liv. Spelade He's a pirate för en stund sedan. Pappa kom och sa åt mig att jag skulle öva den andra delen, den som jag inte kan flytande ännu. Men såklart tappar jag lusten att spela fast jag väntar i mera än en timme på att få spela. Jag kan helt enkelt inte göra något när folk säger åt mig, vad det än är och det gör mig galen mellan varven.
Först blir jag sur på personen som sa det (fast det alltid är meningen att det ska vara råd)
sen blir jag sur för att jag tappat lusten på att göra det jag höll på med
sen blir jag sur på mig själv för att jag tappat lusten på att göra det jag höll på med
sen blir jag arg på mig själv för att jag ska vara så himla självständig-och-aldrig-någonsin-kunna-göra-något-som-någon-säger-åt-mig-hur-mycket-jag-än-vill.
efter det lägger jag mig ner och gråter någonstans där ingen hör.

Jag orkar inte med alla jävlar i min skola. Jag vågar inte säga hej till han jag gillar trots att jag misstänker att han vet att ja gillar honom. Jag orkar inte med min stad där ingen accepterar att man är annorlunda.

Rymdkonungen 1. Finns det inte någon som har varit lite snäll mot dig i din skola? Om det finns det, så försök att tänka på de/den. Om det inte finns det så har du ju Mugglis familjen med stort M. Vi kommer alltid att finnas här (även om det kanske inte är samma Vi varenda gång). 2. som jag skrev i tråden med långt namn. 3. Hur menar du med annorlunda? Om du menar annorlunda med utseendet så finns det säkert någon som tycker ungefär likadant som du, men inte vågar visa det. Om du är rädd för att bli utanför om du är annorlunda så kan du ju bli Dig inför andra lite i taget, så att staden vänjer sig av med sina fördomar mot annorlunda. Om det inte är du som är annorlunda, men tycker att man får vara annorlunda, så har jag inget jättebra tips i huvudet just nu.

jag fick en fråga på ask.fm:
"du är så konstig alla tycker det"

det värmde verkligen ♥3333 å nä vänta

Jag tycker du ska se det som en komplimang... Dessutom kan ju personen inte vet om alla tycker det.

the person who said that forgot me.

Nej men.
Öh.
Det finns tusen personer som tycker att jag är konstig. Folk har spridit rykten om mig bara för det.

Men jag har det bäst när jag är konstig, jag har det bäst när jag fortfarande alltid vill gå in på BR när jag är på stan med en kompis, jag har det bäst när jag börjar skratta åt helt fel saker och jag skulle aldrig ge upp alla mina fandoms för att bli 'normal'.

Och någonstans därute så finns det en person som någon gång kommer att älska dig hur konstig du än är, kanske rentav just för att du är konstig. Det finns redan en hel hop som gör det, räkna in mig.