(PM)Albus Potter

Snälla sluta tjata
har fått typ tio meddelenden bara för att ni skriver samma sak hela tiden.
Inte för att vara taskig!

Kapitlena blir lite konstiga med sluten och så men jag lägger upp det jag har skrivit..

28 - In till ghoulen igen
De möttes åter igen av den förfärliga stanken och alla tre rynkade på näsan. Den stora, feta varelsen med kanintänderna, som tydligen var en ghoul, satt som förra gången i hörnet av det kala rummet. Vad Albus inte hade lagt märke till förra gången de var här var att på andra sidan rummet fanns en till dörr, som antagligen ledde in till Lypusen. Eller ledde den kanske bara till nästa skydd?
När ghoulen såg Albus, Ellie och Sco ryckte den till och började resa sig långsamt. Sco flämtade till, men Albus och Ellie tog tag i honom och släpade han genom rummet och förbi ghoulen till dörren på andra sidan. När ghoulen såg att Albus, Ellie och Sco ignorerade den gick den bara tillbaka till sitt hörn och föll i sömn med en hög snarkning.
"Ska vi fortsätta?" frågade Sco osäkert.
"Ja, vi hade ju redan sett skyddet med ghoulen. Vi skulle ju ta reda på vad som finns bakom nästa dörr", sa Ellie bestämt.
"Ska inte Lypusen finnas där?" sa Sco förskräckt. Albus hade tänkt på det först, men insåg nu att den här ofarliga ghoulen självklart inte kunde vara det enda skyddet.
"Men Sco, jag tror inte ghoulen är det enda som skyddar Lypusen. Professor Roper sa ju till och med att det är omöjligt att ta sig in till den..." sa Albus tyst.
Sco nickade långsamt.
"Ska vi gå in eller inte?" sa Ellie lite irriterat.
"Jo, visst ja", mumlade Albus medan han gick fram till dörren och tog tag i handtaget. Han svalde, men ryckte sedan upp dörren, som till hans förvåning var öppen. De klev in i ett rum, eller snarare en korridor. Den var ganska bred, och så lång och mörk att slutet inte syntes, utan slukades av det svarta mörkret några meter framför dem. Albus kunde höra hur Sco svalde bredvid honom. Han kollade sig runt och insåg att de enda vägarna var den tillbaka, och den som ledde rakt in i det kolsvarta mörkret. Det var verkligen kusligt här.
"Ska vi verkligen...?" ekade Ellies röst i tystnaden. Albus tvekade lite, men öppnade sedan munnen.
"Ja, om vi ändå har kommit såhär långt tycker jag att vi fortsätter", sa han tyst för att det inte skulle eka. Av någon konstig anledning fick han känslan av att någon kunde höra dem.
"Kom", viskade han och började sedan gå långsamt genom mörkret. Ellie följde efter och Sco stod kvar och tvekade lite, men började sedan gå efter att ha insett att han skulle bli ensam kvar annars.
Deras fotsteg ekade allt för högt, enligt Albus. Men varför var han rädd för att bli upptäckt? Vem skulle kunna upptäcka dem här?
"Det här känns inte rätt", viskade Sco om och om igen.
Det kändes som om de hade gått i evigheter nu, och när Albus vände sig om mot det hållet de hade kommit ifrån upptäckte han att dörren hade slukats upp av mörkret.
"Vi vänder nu", sa Ellie skakigt och de stannade. Albus tvekade, men de hade gått ganska länge nu, och knappt kommit någon vart. Han nickade mot Ellie, och hon och Albus vände sig om och började gå tillbaka igen. När de hade gått några meter upptäckte de att deras steg lät lite tystare än vanligt, som om det inte var lika många som gick, och när de kollade sig runt upptäckte de att Sco inte hade följt med. Förskräckt började Ellie och Albus springa tillbaka den lilla bit de hade gått, och där stod Sco, exakt där de hade vänt, stel och med vidöppna ögon som stirrade någonstans ut i mörkret.

Jätte jätte jätte bra!! Meeeeer

mer!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

mmmeeerrr! pi i-sprikit: miiir!
pu u-sprukut: muuur! det finns fler språk!

kul språk.

JÄTTEBRA!!!!

meer

Åhhhh spännande!!! Så jäkla bra!