The rich man's daughter(PRS)

Lance kramade henne adjö och hoppades hon skulle få det kul. Han såg mot stallpojken men sa inget mer.

Hilde reste sig upp då Mona kom och väntade på Edward så de kunde gå till kyrkan.

Edward kom han med tillslut och de började alla gå mot kyrkan. Han sa inte så mycket utan bara gick på, då det inte var långt ifrån kyrkan så syntes den snart.

Mona log uppmuntrande mot Hilde medan de gick in i kyrkan, det var väldigt tomt, förutom prästen som stod och väntade på dem. Han välkomnande dem och väntade sedan på att Hilde skulle stiga fram.

Samtidigt, i slottet hade stallpojken långsamt tagit sig fram mot Lance. Han stod ganska nära honom och började då högt prata med en av de manliga tjänarna. "Jag tror frun gillar mig" flinade han. "Om jag spelar mina kort rätt så kanske jag får en trevlig natt någon gång...".

Lance vände sig om och studerade pojken uppifrån och ner.
"Du vet att jag kan sparka dig när som helst? Sen vad Mona beträffar så har hon en egen vilja och jag förvägrar henen inget." sa han kort och gick.

Hilde begick en inre kamp, hon stod emot känslan av att fly då hon såg kyrkan. Men då hon var inne i kyrkan darrade hennes ben så kraftigt att hon knappt kunde hålla sig uppe.

Arnold vände sig mot Lance och såg faktiskt högfärdig ut. "Jaså? Tänk om detta jobb...Stallpojke bara är tidsfördriv? Jag bryr mig inte om det". Han flinade sen när han nämnde Mona. "Åh, du ska nog se..." mumlade han och försvann ut.

Mona tog Hildes hand och drog försiktigt med henne till dopfunten. Prästen log mjukt och började med det, skvätte vatten på henne och sa hennes namn.

(Jag har absolut ingen aning om hur det går till på ett dop då jag aldrig varit på ett xD Är inte ens döpt själv xD)

"Det är ditt val." sa Lance enbart, och Monas med, han ville att hon skulle vara lycklig.

Hilde stelnade till men fann sig i det hela. Prästen var snart klar och gav henne ett tygstycke att torka sig med. Hilde hade lugnat sig nu, det hela hade gått smärtfritt.

Mona log stort. "Se, det var inte så farligt, nu kan vi gå hem om du vill" log hon och krokade sin arm under Hildes. "Vi ser till att det är en riktig festmåltid till kvällen, vi firar".

Hilde var otroligt lättad, prästen var inte som den hon träffat i sin barndom utan välkomnade alla så som Jesus välkomnade alla.
Hon log mot Mona då de gick.
"Det behöver du inte, inte för min skull." skyndade hon sig att säga.

Mona log stort. "Jo, det vore trevligt med en fest, men det behöver inte vara så många, vi kan bara ha tjänarna och så vi". Återigen syntes slottet.
Hon fick syn på några tjänarna och bad dem säga till köket att göra iordning en fin och stor måltid till kvällen, även att de skulle städa fint i salen. Sedan började hon dra med Hilde in. "Kom, jag har några saker till dig".

Hilde log smått men lät Mona få sin vilja igenom. Hon kände att det hela var för mycket för någon som var så enkel som hon.
Hon följer sedan med Mona, saker?
"Du behöver inte." mumlar Hilde genant åt det hela.

Mona log bara och drog med sig Hilde till sitt och Lances rum och stängde dörren om dem. Ur sin garderob drog hon fram en vacker klänning som tillhört henne själv men som nu var sydd så den passade Hilde, den var mörkgrön. Hon räckte den till henne. "Här, du kan ha den här ikväll om du vill": Mona var glad att äntligen ha en kvinna och vän att prata och pyssla om med, hon hade bara haft tjänare förut som inte riktigt brydde sig om henne.