Tredje Världskriget

Nike sa inget till en början utan bara kramar henne.
"Vad menar du och vilka pratar du om?" frågar hon med oro i rösten.

Diana tar till orda.
"Apop har avlidit." Säger hon och tar upp glassplittret. Hon lämnar sedan rummet med en gråtande Akhiti och orolig Nike.

Nike kramar om Akhiti, "Din far?" frågar hon då hon inte kan placera namnet någonstans.

"Min bror." Snyftar hon fram. Hon känner sig kraftlös.
Visserligen var hennes bror den hemskaste hon mött, men när de var små var han den snällaste i världen.

"Åh." sa Nike hennes vanligaste replik då hon inte visste vad hon skulle säga. Hon drog handen genom hennes hår tröstande och bär sedan upp henne till hennes säng. Att hon sörjde honom trots det han gjort var tydligt.

När hon kom till sin säng började hon gråta i kudden.
"Jag sa åt honom, men han lyssnade inte!" Hon verkar nästan ilsken. Trotts allt han gjort var han fortfarande hennes bror.

`"Sa vad? Hur kunde han dö?" frågar Nike undrande och stryker henne över ryggen lugnande.

"Han skulle 'diskutera' med några i motstånds rörelsen..." Börjar hon och måste ta en paus för att sätta sig upp och andas.
"Jag sa att de inte skulle lyssna! Och gissa vad, jag hade rätt!!" Skriker hon med mer kraft i rösten mot slutet. Hon kastar sin kunde som träffar väggen.

Nike ser henne, ser hennes ilska, hennes sorg. Nu var väl Akhiti närmast till tronen, som det skulle vara. Fast fadern? Nike var rädd för förändringen, för det som skulle ske, för att bli utanför.

Akhiti ville inte vara vaken, hon ville sova och hoppas att allt bara var en mardröm, men det kunde hon inte. Morgonen hade precis startat, hon hade ett liv att leva! Hon satte sig bestämt upp och gick tårögd från sängen och började leta kläder.