Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

( A )
Abigale ser på flickan och skakar på sitt huvud.
- Självklart inte fröken Scarlett. Svarar hon henne och kramar hennes.

( N )
Han öppnar dörren och går in till Belle.
- Hur känns det? Du kan känna dig lite ovan vid att din kropp i princip inte behöver något för att överleva och din hörsel, syn, smak och luktsinne är också förstärkt. De är långt ifrån mina sinnen men de är bättre än en vanlig människas... Mumlar han till henne där hon sitter på sängen.

Hon ser upp och ler mot Abigale. Torkar bort tårarna igen och nickar.
- Borde vi inte vara framme nu? Jag tycker det har gått väldigt lång tid nu.
Hon höll sig nära Abigale och hon slöt öögonen.
- Sen måste vi äta något.

(Belle)

Hon log mjukt och lade undan duken och hon slöt ögonen.
- Herr Bllackwood jag mår otroligt bra men är känner mig lite underlig. Jag tror det är en ovana och jag kommer klara mig. Ni frågade om jag kunde räkna förut och jg sa väl jag kunde lite. Men jag borde väl berätta om hur jag kan läsa och skriva?
Hon ler trött men hon är vacker på sitt sätt.

( A )
Abiglae ser på flickan och just då passerar vagnen stadens murar och de omringas av söta små hus, barn som leker och höns som vandrar fritt på vägarna.
- Jo, vi är framme nu, det är här vi ska av fröken Scarlett. Vi ska vara här i några timmar nu så du kan vara lugn. Abiglae ler mot flickan.

- Men innan vi fixar dina klänningar så måste vi få i oss lite mat tror jag, eller vad säger ni fröken Scarlett? Frågar Abigale med ett leende och doften av ny grillat kött når hennes näsa.

( N )
Han viftar avvisande med handen mot henne.
- Det enda jag bryr mig om är ifall ni är kapabela tt sköta ert jobb som ni åtagit er att utföra restena v evigheten eller tills jag säger något annat. Så kan ni det? Eller vill ni ta en dags vila så att ni mår helt bra när Scarlett kommer hem? Frågar han och just då kommer Brutus in i rummet med en klänning i sin famn. Brutus räcker den till Belle och backar sedan ut ur rummet.
- Det är din nya tjänste klänning, jag vill bara ha tjänare som ser respektabla ut. Så, kan du hantera dina uppgifter eller vill du ta en dag att vila upp dig och lära dig att hantera din nya kropp? Tänk på att du är mycket snabbare nu än du tidigare varit...

(Du får bestämma hur klänningen Belle får ska se ut)

Hon såg med stora ögon ut och munnen öppnades och håret ramlade ner och hon vände på huvudet.
- Vad stort och kan vi inte vara här lite längre? Jag vill hitta en pressent åt Nicolai. Jag tror han kommer gilla det.
Hon känner på håret och suckar.
- Men innan det så måste hårets fixas. Så här kan inte en respektabel fröken se up. Fläta kanske och gör en boll kanske?
Hon ler och vrider huvudet och ler.


(Belle)

Hon ler mjukt och nickar.
-Åh en dag skulle jag kunna ta. Jag känner att benen viker sig annars. Jag kan sitta och brodera och det skulle göra nytta med.
Hon såg på klänningen och log mot Brutus.
- Tack det var snällt att ni kom med den Brutus. Jag tar den senare. Jag uppskattar att ni kom med den.
Hon såg på den mörkblåa klänningen med vit spetts och hon såg förklädet och såg sedan upp på sin mästare.
- Jag kanske orkar klarar komma upp senare.

( A )
Abigale ser med lättnad på flickan "bra att hon själv säger att hon inte kan se ut så i håret, herr Blackwood hade inte blivit glad om hon vimsat runt sådär i byn." tänker hon och ler mot Scarlett.
- Vill ni jag ska sätta upp det åt er fröken Scarlett? Frågar hon och ler.

( N )
Nicolai ser på Belle, hans ansikte hårt som sten och hans mun i ett intetsägande sträck.
- Gör så. Mumlar han sedan och vandrar ut ur rummet. Han har massor att göra inför bröllopet som endast är en vecka bort nu.
- Brutus! Kallar han medan han går ner för trappan. Brutus kommer snabbt och ser på sin herre.
- Följ med mig till kontoret, jag vill diskutera vad som sak göras inför bröllopet. Brutus ser på sin herre och nickar. De går in till Nicolais arbetsrum och stänger dörren om sig.

- Gärna. Du är så duktig på att sätta upp mitt hår. Jag är inte så duktig.
Hon ler och ser ut.
- Titta stor fåglar!
Hon pekar glatt på hönsen och magen kurrade högt och Scarlett brast ut i skratt.
- Jag skulle vilja ha en till klänning. En lättare som en present från mig till Nicolai. Inte att han ska bära den. Utan en som jag ska ha i hans sällskap.
Hon rodnade och log blygt.


(Belle)

Hon log medan hon broderade vidare och hon fäste stygnen ordentligt innan hon försiktigt lade ner duken och tog upp en stikning i stället och hon log när hon tänkte på kudden i sin matmors rum. Att det skulle dofta sott och friskt. Det skulle göra flickan gott.

( A )
Hon ler mot flickan som reagerar på hönsen som vandrar utan för vagnen. Hon börjar samla allt Scarletts hår och medan hon sätter upp det i en vacker uppsättning med små lockar som hänger ner i flickans nacke säger hon,
- Vi kan köpa en extra klänning som ni kan ha i Nicolais sällskap men jag skulle inte oroa mig över det. Ni måste ha sett alla klänningar han sparat, visserligen var de en gång Fru Blackwoods klänningar men många av dem hann hon aldrig att bära. Jag tror att herr Blackwood planerar att ge dig de flesta. Säger hon och ler, flickans hår är uppsatt och Abigale ser på uppsättningen som ramar in Scarletts ansikte väldigt vackert.

( N )
Brutus och Nicolai planerar bröllopet i flera timmar och sedan lämnar Brutus Nicolai i arbetsrummet.
- JA du Lucifer, det börjar närma sig, om två eller tre dagar är min älskade Scarlett tillbaka och då är det bara några få dagar kvar till bröllopet. Lucifer lyfter sitt huvud och ser glatt på sin herre innan han sträcker på sig och svansar fram till honom. Nicolai kliar honom mjukt bakom ärat och skrockar lite när djurets tunga hamnar utanför dess mun.

Hon ler och vänder sig om mot Abigale och ser på henne.
- Jag vet att klänningarna finns. Jag fick några av dem och jag ville bra.
Hon rodnar igen och hon ser sig om och ler mjukt.
- Jag vill ge honom något extra på vår bröloppsdag. Inget större inget mindre.
Hon såg på henne.
- Jag har inte köpt något till honom i present!
Hon lade huvudet på sned och betraktde Abigale.

(Belle)
Hon var klar med en liten kudde som det stod "Min älskade Scarlett" på som hon hade fyllt med rosen dofft och hon gick med svaga steg till Nicolais arbetsrumm och knackade på.
Hon hoppades han skulle gilla den lilla presenten.

( A )
Abigale ler mot Scarlett,
- Då får du se vad du hittar, det finns många fina butiker och affärer här. Det är en väldigt säker stad så ni kan gärna vandra runt lite själv om ni vill fröken Scarlett? Men först måste vi äta och sedan måste vi gå till DeLaRough och beställa era två bröllops klänningar, men efter det ser jag ingen anledning till att ni inte kan gå runt på egen hand fröken Scarlett.

Abigale tar fram en liten spegel ur sin handväska och ser på sig själv. Hennes hår ligger i en perfekt uppsättning och hennes ögon är pigga. Hon nickar mot sig själv och ser sedan på Scarlett.

( N )
Han sitter i sin fåtölj och läser svarsbrev från de resterande gästerna som alla har gått med på att komma när det knackar på dörren,
- Kom in Belle. Säger han och ser mot dörren.

Hon log medan hon nickade och hon såg på Abigale.
- Skulle jag kunna få lite pengar så jag skulle kunna inhandla något? Hon log och satte sig på sin plats och hon log mot henne.
- Jag skulle vilja ha något kött. Kanske hjort?

(Belle)

Hon klev in och gick in och fram till Nicolai.
- Herr Blackwood jag har en sak åt er.
Hon sträckte fram handen och kudden med rosens doft och hon log.
- Jag hoppas ni inte missuppfattar men ni verkar sakna henne.
Hon log och lade den lilla kudden på bordet.