Rollspel

Miranda fortsatt springa och såg en stad längre fram och skrek igen,
- LUKE, SNÄLLA LUKE VAR ÄR DU, OM JAG SA NÅGOT FEL SÅ ÄR JAG VERKLIGEN LEDSEN.

Luke gick långsamt ut, han ville nästan bli tagen, men sen hörde han Miranda
" Gå Miranda, du kan råka i trubbel!" Sa Luke lågt

Miranda skakade på huvudet och gick fram till honom och sa låg.
- Nej Luke, jag blev orolig för dig när du bara försvann så där och jag är ledsen om jag sa något som gjorde dig ledsen.
Snälla, kom.

" Det gjorde du inte " Sa Luke och gick långsamt ut

Miranda tog tag i honom och drog tillbaka honom och sa.
- Är du från vetten, du kan bli tagen och de behöver dig.
Isis var lika mycket orolig för dig som jag när du bara stack så där.
Ska du bara lämna dem i sticket?

" Jag vill bli vanlig igen, jag hör inte hemma bland kentaurerna " Sa Luke

Miranda tittade på honom och sa.
- Du hör hemma hos Isis och din son.
Isis skulle bli förkrossad om du lämnade henne och eran dotter.
Hon älskar dig och jag fruktar att hon tar självmord om du lämnar henne.

" Jag förstör ju bara, jag vet inget om kentaurer, jag vet inte hur dom gör " Snyftade Luke

Isis tittade på honom och höll om honom och sa.
- Luke, om Isis skulle vara ute efter en person som är en som vet och kan allt så skulle hon inte ha brytt sig om du var skadad med pilar i ryggen eller räddat dig men sagt att hon aldrig mer ville se dig.

Hon höll honom lite hårdare och sa.
- Hon lät dig komma in på hennes liv för hon älskar dig och att hon kände sig mer avslappnad runt dig.
Och att hon känner sig älskad.
Jag finns inte så många dagar till och Isis vill ha någon vid sin sida, som älskar henne.
Jag säger inte att min dotter är svag för det är hon inte.
Men om hon visste att du hade dödats eller tillfångatagits så skulle hon inte kunna leva med sig själv.
Det skulle sluta med döden för henne själv.
Så snälla Luke, jag ber dig, kom tillbaka till Isis.
Hon bryr sig inte om du inte vet någon om Kentaurer, hon älskar dig som den du är.
Även om det inte verkade så för någon timme sedan.

Luke började att gråta, han kramade om Miranda och sa
" Vi klarar oss inte utan dig "