(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Hannahs ögon mörknade. Hon skruvade hårt till knappen. "Våga inte säga det! Jag hatar dig ännu mer, jag ville aldrig ha dig! Och du har aldrig gjort något som velat få mig att ha dig heller".
Alice ramlade inte omkull på någon timma. Allt gick bra och det var varmt och kvavt ute. Men plötsligt sjönk hon ner på knä och hostade. Blodet som hon fått i sig dagen förre rann ur för hennes mun, nerför hennes haka.

Arvid skrek av smärta spikarna var nu rakt igenom händerna han fick tårar i ögonen
" Snälla jag ska vara snäll sa Arvid
Adam sprang fram till henne och la armen om henne

"Snäll va..." fnyste Hannah. "Har du inte fattat? Jag är inte snäll och jag kommer aldrig låta dig vara fören jag blir snäll, och det är jag inte".
Alice var äcklad av sig själv och försökte torka upp blodet från hakan, men mer kladdade hon bara ner sig. "Sa ju att det kändes som jag skulle spy igår" mumlade hon tyst.

Adam höll om henne och såg oroligt på henne han ville inte att hon skulle må dåligt
Arvid gnällde av smärta han hade varit i den stolen i en timme nu och hans mamma ville säkert byta till ett annat plågsamt ställe

Alice lyckades tillslut torka bort blodet och svalde det lilla som var kvar i munnen. "Det där var äckligt "mumlade hon tyst för sig själv.
Hannah såg bara på honom med ögon brinnande av hat. Men hon gick och knäppte loss honom samtidigt som hon letade efter något.

Adam hjälpte henne upp på fötterna igen han höll om henne
Arvids händer sakade av smärta han började känna sig hungrig men ville inte visa det då hans mamma bara gav honom nån form av blod.

Alice lät Adam hålla om henne och lutade sitt huvud mot hans axel. "Jag vill inte vara till sådant besvär..." viskade hon. Hon behövde hela tiden hjälp men hon ville själv hjälpa.
Hannah hittade tillslut en stor påle. "Om du får den här för nära hjärtat dör du, men jag tänker inte vara så snäll". Hon gick fram och ryckte upp honom. Med ett grymt leende tryckte hon in spetsen av pålen i hans mage.

" Du är inte till något besvär sa Adam och höll om henne medans han försöktigt gick. Alva gick brevid dom
Arvid föll ner på knä av smärtan han ville få sin mamma att sluta men det kunde han inte inget kunde han göra blodet började smått droppa från magen men han brydde sig inte om det

"Det är jag väl..." mumlade Alice och gick hon med. Hon kände sig som en krympling nästan, visserligen hade hon nästan dött. Men ändå...
Under tiden hade Julian lyckats ta sig tillbaka till stugan, han smög upp bakom Hannah och gjorde ett tecken åt Arvid att vara tyst. Sedan snabbt slog han till henne i huvudet.
Hannah hann inte göra något fören hon föll ihop och det svartnade.
"Din tur att plågas häxa!" sa Julian. Han tog tag i Hannah och släpade henne till stolen för elchocker och satte fast henne.

Arvid blev chockad över händelsen han lykades få ut pålens spets från magen han satt hopkruppen mot väggen det enda han trodde var att Julian var här för att få ut sin ilska på honom