I en förändrad värld (Roll för alla)

"Men vad f**n Stella!!" sa Lissy argt. "Tror du på allvar att vi bara skulle lämna dig här att dö? Om du på allavr tror det så är du .Vanligtvis använde hon aldrig starka ord, och nu klämde hon ur sig det här. Jaja, hon menade det iallafall. Så kom hon att tänka på sin rygg. Plötsligt kändes den nästan inte alls. Var det verktabletten eller hade det på allvar läkt? Det var nog lite både och, men det hade nog inte varit en spricka i den i alla fall. Men så tänkte hon på Stella igen och sa efter en liten stunds paus. "Vi lämmnar dig inte"

"Sluta tänka så!" utbrast Fanny chockat. "Det verkar som om du förlorat allt hopp. Vi skulle aldrig överge någon. Iallafall inte jag... Du vet, en för alla, alla för en."
Fanny darrade på läppen och tvingade tillbaka en tår. Hon själv höll på att förlora hoppet, och det fick hon inte göra.

Lissy kastade över en bit kött till varje medlemm i gruppen, men tog ingen själv. Hon var helt enkelt inte hungrig längre. Konstigt nog. Men en liten brödbit kunde hon ändå trycka ner. Det kändes inte alls bra nr alla började förlora hoppet. Och Lissy hade bara precis kommit dit, och alla negativa tankar redan på att trycka ner henne till botten.

(Måste logga ut nu. Syns kankse lite i morron!! )

Jenna stod tyst medan de andra kom med de hårda orden till Stella. Det värsta var att Jenna kände ingenting för de andra förutom Stella. Inte ens Vanessa som varit hennes vän en gång i tiden. När hon hörde de andras ord skämdes hon lite.
Hon tog girigt emot köttet ifrån Lissy och åt samtidigt som hon ändrade om lite på båren.
”Okej, Stella kan du lägga dig på båren själv tror du?”
Jenna kände sig dum som frågade det men det kändes som om Stella skulle ta illa upp om de bar henne mer än nödvändigt.

((Ska logga ut nu. Ses ))

Stella svarade dem inte hon orkade inte tjafsa mot dem, det var deras eget val hon hade försökt få dem att ändra sig. Men sammtidigt hade någon annan vart i hennes ställe skulle hon lämna den då? Nej, troligen inte, hon hade velat hjälpa så gott hon kunde.
Stella kastar en blick på båren och ger den en ogillande grimas, hon var tvungen att bli buren, något som hon inte alls gillade. Hon satte sig upp och tog sig så till båren då hon kände att hon skulle fara omkull om hon ställde sig upp.

(Kan någon säga vart vi är ? =)

"Vanessa?" frågade Lissy tyst. "Tror du över huvud taget att vk kommer att komma fram till det där stället?" Lissy hade själv börjat tvivla på det.


(Världens kortaste, jag vet. Sorry! XD)

"Ja , jag är inte säker, inte ett dugg" sa Vanessa tyst till Lissy medans hon gick brevid Lissy . "Men vet du en sak jag är säker på, vi kommer ialla fall finnas för varandra" sa Hon igen.

[vet att det är dåligt men skriver ifrån mobilen så skyller på det. ]

Jenna var rädd vilket var ovanligt för henne men hon hade börjat gilla Stella. Stella som nu låg medvetslös på båren hon bar, hon skulle dö. Jenna visste det ifall hon inte kunde leda dem rätt vilket hon tvivlade på. De senaste timmarna hade hon varit vilse, då solen gömde sig bakom ett tjockt molntäcke så visste hon knappt vädersträcken. Hon hade börjat gå dit Hundskrället gick i hopp om att han skulle leda dem rätt. Hon vågade inte berätta för de andra att hon inte hade en aning om var de var men de var tvungna att vara framme snart. Så hörde hon det, ljuden. Hon hörde en hammare som slog på något, skricken av barn, mäns mörka röster och kvinnors ljusa stämmor. Hon ökade takten och gick rakt emot ljuden tills hon kom ut på en öppen äng. Hundrameter ifrån dem såg hon det. En stor trädmur med ett dike runt. Stora spetsade pinnar var i diket redo att spetsa dem som skulle våga sig hoppa ner. Jenna andades tungt. På muren såg hon några män. Alla med automatvapen, samma grymma vapen som soldaterna hade men detta var inga soldater, det syndes på långa vägar. Uppe på muren hade de satt huvuden på pålar för att skrämma bort sådana som inte hade något att göra där. Sådana som dem antog Jenna. Hon gillade inte männens blickar då de närmade sig. De reagerade knappt då de gick närmare, de var inget direkt hot men männens blickar verkade klä av dem.