Eragon [Privat rollspel]

Aily sätter sig upp men Murtagh trycker ner henne igen.
"Du behöver vila!"

(Jag är Ór nu)
"Min ryttare är skadad. Han har väldigt ont. Tror ni att ni kan göra något? Han vet knappt vem han är"

[Okidoki]

Aily sätter sig upp när hon hör Ór.
"Jag fixar det" säger Murtagh och går.

(nu är jag Tungdil igen)

Den värsta smärtan går över. Någon har läkt mina krossade armar. Jag slår upp ögonen och där står Murtagh. Han vinglar lite. Att läka mina armar och de värsta såren verkade ta mycket kraft. Jag reser mig upp och tar tag i honom innan han faller. Ryggen är fortfarande sönderpiskad och jag känner att ansiktet har en del sår, men jag mår mycket bättre.
"Tack"

Aily vakar av och an i rummet i väntan på sitt öde.

Murtagh ser blek ut. Han är helt slut. Jag orkar inte göra mycket heller, så jag bara pratar lite med Ór.

Dörren flyger upp. Där står Galbatorix.
"Slytha!" Aily faller sovandes till golvet. En vakt lyfter upp henne och bär henne mot fängelsehålorna.

"Aily är inte kvar i sitt rum. De har sövt henne och bär henne mot fägelsehålorna"
"Vad ska de göra? Kan vi förresten prata via sinnet utan att någon märker?"
"Jag tror det"

Vakten lägger henne på en brits och går sen.

Tillsammans försöker vi lägga upp en plan för hur vi kan döda Galbatorix. Inget verkar fungera, men vi måste hitta på ett . Murtagh vet troligen vad vi gör, men eftersom vi håller honom utanför samtalet så tvingar inte hans ed honom att på något vis hindra oss.