Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna flinar åt det Thalia sa, men hon trodde inte riktigt det stämde på alla. Visserligen hade de alla fått genomlida det, men de var väl inte vana. Johanna förstod ju att hon själv och Finnick inte brydde sig, de hade ju fått göra det här inför främmande män eller kvinnor så ofta så de brydde sig ju inte längre. Men lite förvånad var hon över att Thalia inte heller brytt sig.

Thalia flinar roat åt dem, eller inte dem åt Cato, okej hon gillade det lika lite som dem. Men hennes och Catos grej att slå varandra i saker roade henne enormt särskilt när han hade sådana problem med det. Och sen var hon från 11an skulle man bada fick man göra det i sjön och där fanns ingenstans att skyla sig.

Johanna satte sig sedan ner bredvid sin yxa. Även om hon fått ett ställe på uniformen att placera yxan på, så ville hon inte riskera att sitta ned mer den där. Tänk om bladet hamnade emot låret? Det skulle inte vara trevligt. I så fall skulle det bli blodigt. Hon hade erfarenhet av vad man skulle göra och inte göra när man hade en yxa med sig, då hon hade gjort så många olika misstag hon inte ville göra om så att hon inte ens kunde räkna dem alla.

Alla var slutligen klara, men det var dryga minst tre timmar kvar och mörkret hade börjat falla över dem. På ett sett var det ändå mysigt att sitta där tillsammans knappt se varandra när mörkret föll och nattens ljud var runt dem.

Johanna satte sig ner i hörnet närmast dörren igen. Hon fingrade hela tiden på sin yxas skaft. Hon ville vara framme nu. Hon ville sova. Trots att hon visste att Finnick satt jämte henne ryckte hon till när hon kände att han lutade sig emot henne. Han hade tydligen somnat. Johanna avundade honom lite, han som faktiskt hade låtit sig själv somna trots att han visste att han kunde få hemska mardrömmar när alla de andra var här. Visserligen hade de säkert hört honom på natten, men de hade inte sett honom. Men han höll sig, till Johannas förvåning, ganska lugn vilket fick henne själv att också vilja sova.

De andra somnar en efter en och när Thalia hör Thresh snarkningar invid henne kryper än sömnen på henne. Egentligen ville hon inte sova men hon var så trött, så hon lutade sig mot honom och snart sov även hon med Thresh arm om sig, varmt och tryggt hos sin bror.

Johanna lägger armen om Finnick när han blir smått orolig i sin sömn. Men sedan så somnar hon också, med huvudet emot väggen.
När hon väl vaknar inser hon att hon inte haft några mardrömmar. Johanna ler nästan triumferande och ser på Finnick, som fortfarande sover. Men istället för att han lutar sig emot henne så ligger han mer eller mindre på henne. Hon skrattar åt honom innan hon ser sig om på de andra. Vissa var redan vakna.

När Thalia vaknar och slår upp ögonen är det första hon ser Catos flin och ja denna g¨ång kunde hon förstå honom, han och sitt brorsälskaren. Och visst det kunde se ut så som de somnat vis varandra tätt intill, och Yhalia älskade honom, men inte på samma sätt som Clem. Men något mer var annorlunda, men hon kunde inte komma på vad det var och lösgjorde sig ur Thresh arm..

När Johanna ser Catos flin skakar hon på huvudet. Så irriterande var han när det gällde Thalia och hennes bror. Visserligen hade Johanna tyckt det var kul till en början i 14, men inte efter det att hon och Thalia blivit så bra vänner.
Men hon sa inget, för om hon drog till sig hans uppmärksamhet så skulle han väl börja flina åt henne. Cato hade ju misstänkt att det var något emellan henne och Finnick ett tag, ganska länge faktiskt, som var mer än vänskapligt. Hur fel han än hade, så irriterade sig Johanna alltid på när han höll på och pratade om sina teorier.

"Du vet att jag kan ge dig en käftsmäll va?" väser Thalia irreterat åt Cato och blickar mot Clove som ler roat åt det hela, "Och ärligt så tror jag inte att Clove skulle ha något emot det." fräser hon och blickar surt mpt honom samtidigt som hon ställer sig upp och sträcker på sig för att vakna till, det hade blivit ljusare så framme borde de snart vara.