Skriva av sig-tråden

Alltså pappas tjejs mamma är lite sådan att hon vill bestämma. Så hon vill gärna bestämma över sin son och det är han inte glad över alls. Hon är liksom lite speciell. Jag vet inte exakt vad som hände, men det var något ganska viktigt beslut som han tog och så ville inte hon att han skulle göra det och då slutade hon prata med honom för att han skulle känna sig tvingad att göra som hon ville.
Så de vill fortfarande inte prata med varandra :c

themarauder Ja, jag ska göra det när vi kommer hem c:

Det finns en tjej i min klass. Jag har aldrig riktigt tyckt om henne. Vid några tillfällen mobbade hon mig, men aldrig så att jag blev ledsen.

Hennes syster har aneroxia. Jag vet inte varför jag känner mig så träffad, men ända sen jag fick reda på det (typ i söndags..) har jag inte kunnat släppa tanken.

vet hur det känns..

Jag håller på att bryta ihop på grund av skolan.
Jag har ingen skolork, vilket leder till att läxorna blir dåligt gjorda, vilket leder till att jag måste läsa mer på prov, vilket jag inte orkar.
Det känns som om jag inte har tid med mig själv längre och skolan känns meningslös och onödig.
Vart försvann min motivaton? Jag har ångest varje dag för att jag inte har någon och inte får mig själv att göra läxorna och jag vet inte vad jag ska göra...

Uuuuh, vänstra hälen och högra knät har haft en väldigt dålig dag :C

Och till det verkliga problemet: När jag mår bra på riktigt säger mamma att jag mår dåligt (går inte att övertyga henne om motsatsen) och när jag mår dåligt tror hon att jag svävar omkring på rosa moln eller något?
Varför berättade jag ens? Det har bara blivit värre och jag orkar inte med mötena med skolsystern, frågorna och att mamma berättar för alla att jag inte trivs i skolan för att jag inte har kompisar osv. Åååh, varför just jag??

Du är i alla fall inte ensam. Jag kör på taktiken att lägga upp scheman, haha. Då måste de följas och jag sitter inte (lika mycket ) med annat när jag ska göra läxorna. Men om schemat inte är lite roligt orkar man inte hålla det, så jag lägger in en del pauser och roliga saker som jag hinner med just eftersom jag jobbar koncentrerat med läxorna när jag ska göra dem. Det tar inte bort all ångest, men lite.

jag saknar mitt gamla jobb.
snart en vecka sen jag slutade där, och jag bara saknar allt och alla.

jävla skit

jag vill sitta inne hos M och skämta om livet.
jag vill sitta inne hos M och prata typografi.
jag vill sitta inne hos C & M och ta en kopp kaffe.
jag vill hjälpa E med beslut om hon ska köpa saker på tradera.
jag vill sitta och äta lunch med IT-killarna.

vill bara dit igen.

vill inte känna mig värdelös längre. Hatar högstadiet. hatarhatarhatar. Är less på att vara ensam. Sista gången jag var med någon ensam, hemma hos någon, var helt seriöst i typ september. Och jag vet inte om jag håller på att bli deprimerad eller inte. Jag vågar inte ta reda på det heller. Känns fel att jag mår dåligt när två av mina vänner redan är deprimerade. Hatar allt nu. Orkar inte mer. Jävla skit.

Jag har en orolig knut i magen för att jag vet att mitt omdöme i bild kommer att vara fruktansvärt denna terminen. Det låter kanske inte så farligt, men jag får inte misslyckas, för mig själv då. Jag har sjuka "förväntningar" på mig själv och når jag inte upp till dom mår jag fruktansvärt dåligt.

Jag har inte ansträngt mig i bild i år. Har pratat för mycket med andra, mina arbeten har inte blivit klara på väldigt lång tid och sen råkade jag dessutom i en utvärdering försöka bortförklara det FAST jag inte ville, och jag mår så himla dåligt över det och jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden. Vet inte varför jag skriver det här för det känns inte bättre, men ja. Jag går och oroar mig över det här dygnet runt, det är jättejobbigt och jag mår verkligen skit av det. :C

Det känns som att någon har slitit ut alla mina känslor och tankar ur mig, limmat ihop allt till en stor boll, sen kastat den där stora bollen av känslor och tankar i ansiktet på mig, så att allt kommer på samma gång.