Skriva av sig-tråden

Jag saknar er så himla mycket. Längtar tillbaka till allt vi haft. Jag hoppas att ni vet hur otroligt mycket jag älskar er. Hoppas att ni minns det på samma sätt som jag - med massor av glädje och kärlek och skratt. Önskar att jag kunde få lite av den känslan igen. Fast vi träffas ibland även nu så är det inte samma sak. Så fort vi sagt hej då så saknar jag er igen. Förut visste jag ju att vi skulle träffas nästa dag och att vi alltid skulle hålla ihop. Vi kommer alltid hålla ihop, men jag saknar er ändå. Saknar er så mycket ♥

Önskar att jag kunde finna stryka till läxorna! Känns som att jag slänger bort allt nu; trots att det bara är några månader kvar. Vart tog drivkraften vägen? :3

"Doesn’t matter how tough we are, trauma always leaves a scar. It follows us home, it changes our lives, trauma messes everybody up, but maybe that’s the point. All the pain and the fear and the crap. Maybe going through all of that is what keeps us moving forward. It’s what pushes us. Maybe we have to get a little messed up, before we can step up"

alla jag känner säger att jag är känslolös, känslokall. det är bara det att när det blir för mycket, när det blir känslosamt, när känslorna blir för många och för starka så stänger jag av och det finns inget att göra åt.
så jag uppfattas basically som en heartless bitch av många av mina bästa vänner, en speciellt som jag varit nära i 4 år nu som är nära på att bli utvisad.
och jag kan inte förklara det för henne eftersom vi bråkar just nu och jag skrev "men jag bryr mig tydligen inte enligt dig, så varför spelar något någon roll?" när hon skrev att hon var sårad och "vilka bra vänner jag här, när jag behöver er finns ni inte där eller bryr er speciellt" för att jag inte kom till henne när polisen var där igår morse.

Påminner om min kompis Nathalie... En snubbe i årskursen under henne heter Kim och han retar henne hela tiden och har bland annat tafsat på henne... Så jag få ofta höra de orden! xD Men vad har den där Kim som du känner gjort??? :O

Allt, nä men har är bara JÄTTE dryg...

Det är för mycket nu. För mycket läxor, jag vågar inte säga hej till han jag är kär i och jag orkar inte vara social. Jag hinner inte ta det lugnt och umgås med mig själv. Jävla pubertet som får mig tänka alldeles för mycket. Vill kunna stänga av hjärnan så jag inte behöver lyssna på mina idiotiska tankar.

Varför kan inte jag bara få må bra?

sitter här nu(kl är snart 12 i finland) och gråter av räddsla. har en ambulans och en helikopter här efter min farmor...</3 hon kan tydlingen inte andas..
hade just somnat då mammas telefon ringer(de va pappa), och mamma rusar till gran huset där farmor bor.
fick inte veta vad som pågick. känslan när man hör helikoptern landa brevid huset </3

Kram ♥

Vänta på dina föräldrar. gå ingenstans. Tro mig, du vill inte gå nånstans.