Life - Lupple & Medi PRS

Han såg på henne.
"Grönt kanske?" han såg mot dörren och log.
"Jag tror vi kommer ha det så bra."

Hon lade ner drottningen och log.
"Och nu?" Viskade hon och såg koncentrerad ut.

Mi såg på honom med ett höjt ögonbryn men leendet kvarstod. "Grönt."Viskade hon och smekte honom över kinden och ned mot hans hals för att känna hans puls. "Vi kommer ha det bra." Log hon.

Gabriel smekte henne över midjan och pussade hennes kind. "Vänta." Uppmanade han och såg sedan Sammy lägga ut ett par i ess och Gabriel log mot Olivia. "Nu lägger du." Log han.

Han nickade och smekte hennes kind.
"Du får blod ikväll." Han såg sedan ut.
"Kan vi öppna fönstret? Mår lite illa av att vara instängd."

Hon såg på honom och såg sedan på sina kort.
"Vilka ska jag ta?" Viskade hon och lade huvudet på sned.

Mi nickade sakta. "Jag vet, jag vill bara känna din puls."Viskade hon men drog undan handen och tryckte på en knapp så att båda fönster där bak åkte ned, lite grann.

Gabriel studerade hennes kort och pekade på essen. "Ta dem." Sa han och pussade hennes kind lätt.

Han svalde och lutade sig tillbaka.
"Vad gillar du att Olivia är med Gabriel? Jag gillar det faktiskt."

Hon lade ut essen och log. Hon hörde snart en knackning och reste sig.
"Jag kommer snarrt." Hon ursäktade sig.

Frågan var oväntad och Mi såg på honom. " Varför gillar du det?" Frågade hon nyfiket men ryckte sedan på axlarna. "Jag varken gillar det eller ogillar det. "Samtidigt så förtjänar de båda att vara lyckliga men det kommer bli problem ifall de får barn och det barnet blir varg. Det kommer bli en klyvning." Suckade hon.

Sammy kastade irriterat bort sina kort. "Hur fan?" Morrade han och Gabriel flinade brett. Men blev mer allvarlig när knackningen gjorde sig känd. "Gör så." Sa Gabriel med ett svagt leende.

"Jag tycker de är söta ihop. Hon ler så mycket när han är i närheten." Han log.
"Som när jag är med dig är jag som lyckligast."

Hon öppnade och såg ut i det mörka.
"Hallå?" Hon såg över axeln.
"Gabriel kan du komma?"

Mi såg på honom och flinade roat. " Du är så positiv." Viskade hon med ett stort leende.

Gabriel reste sig upp och gick till ytterdörren när Olivia bad om det.

"Ska jag vara negativ?" Frågade han och såg på henne innan han vände sig mot fönstret.
Stigen var så slingrig.
"Kan han köra lite saktare kanske?"

Hon såg på Gabriel och hörde sedan någon komma och såg senare någon som närmade sig.
"Känner du personen?"

Mi skakade på huvudet. "Absolut inte, jag bara älskar att du är så positiv. "Viskade hon ärligt men nickade sedan. "Vi kan stanna ifall du behöver." Viskade hon och kramade hans hand. Men knackade sedan på fönstret och bad föraren att köra saktare och då gjorde han det.

Gabriel såg skepnaden och visste att flera var där. Alla hans sinnen var på helspänn. " Jag känner personerna. "Viskade han tyst och såg sedan den äldsta stiga fram i ljuset och såg på Gabriel med en sträng blick. "Jag åkallar Gudarna, jag åkallar kraften, vi åkallar alfan. Din plikt tvingar dig hem Gabriel. " Sa mannen i en stark och klingande röst och Gabriel kände hur han verkade krympa. En kvinna steg fram och började att sjunga på ett uråldrigt språk. Gabriel visste att Olivia inte förstod men han förstod varje ord, det tilltalade hans innersta väsen. Det var en befallning, det var något han inte kunde undkomma. "Du ska välja din livspartner. " Viskade en yngre kvinna och steg fram, smekte honom över kinden. "Jag är så ledsen min son." Viskade hon mjukt och blåste sedan några kryddor på honom och han kunde inte hindra det. Han kunde inte göra något annat än förvandlas. Hans kläder sprack när han bytte skepnad och pärlan som skulle bli livspartners ramlade ur och rullade iväg in i Olivias stuga och sedan började han springa. Han kastade en sista blick på Olivia med tårfylld ögon men fortsatte bara att springa.