Rollspelare & Wolfy prs

"Jo, han ska vara beredd på att ta dig till Paris om det ska vara så." flinade Penelope och kramade om henne bakifrån utan att förstöra hennes hår. Hon log nöjt och granskade hennes spegelbild. "Nu är det dags för smink."

Leah skakade på huvudet och slog ned blicken. Nu skulle hon i sig inte ha någonting emot att åka till Paris, det var en vacker stad, men hon ville inte åka dit för att han ville gottgöra allt och kände sig skyldig. Det skulle vara för att båda ville det.

"Du fattar principen. Han ska kyssa dina fötter liksom." sade hon roat och började sedan nöjt att sminka Leah. Det blev inte alls mycket smink då Leah var otroligt vacker som det var och Penelope inte ville täcka över hennes naturliga drag.

Nu när det närmade sig klockslaget som Jason skulle dyka upp blev hon allt mer nervös, nästan till den grad att hon mådde illa och ville spy. Det kändes lite bättre efter några djupa andetag. Hon vände sig mot Penelope.
”Tror du allt kommer bli bra?” frågade hon tyst.

Penelope smekte hennes axlar och log snett.
"Ifall du vill att det ska bli bra så blir det bra. Du väljer din framtid." log Penelope och ryckte lätt på axlarna innan hon sken upp när hon hörde hur det plingade på dörren.

Innan hon hann svara på det som Penelope sa ringde det på dörren. Efter en snabb blick i spegeln kunde hon konstatera att hon blivit lite blek om näsan.
”Gå före ner, jag kommer snart.” Leah gav Penelope en bedjande blick, hon behövde lite tid att samla sig själv förrän hon var redo att träffa Jason.

Penelope nickade lite och gick ner till hallen där hon öppnade för Jason.
"Nu jävlar tar du och ser till att hon blir behandlad som en prinsessa." sade Penelope strängt och blängde på Jason som flinade smått. Han nickade lite och fuktade sina läppar.
"Vart är hon?" frågade han bara och gick in i Penelopes hus.

Efter att strängt ha sagt åt sig själv att skärpa sig ordentligt gick hon ner till hallen, stannade upp då blicken landade på Jason. För en stund kom hon helt av sig, nu när han stod där framför henne insåg hon hur mycket hon egentligen saknat honom trots att det bara gått en dag.
”Hej,” hälsade hon aningen reserverat.

Jason fastnade med blicken på henne och tappade talförmågan helt. Han visste inte ens vad han skulle säga, det fanns inte ord som räckte till. Han svalde hårt och rycktes tillbaka till verkligheten när Penelope löst smällde till honom.
"Eh, hej." sade han hest och harklade sig.

Osäkert fuktade hon läpparna, hängde inte riktigt med i svängarna men valde att inte ifrågasätta hans tysta stund. Istället gick hon förbi honom för att ge Penelope en kram och tacka henne för allt, hennes sällskap hade varit precis vad Leah behövt. Hon kastade sedan en blick över axeln innan hon öppnade ytterdörren.