Allmänt rollspel! {HP}

Anthony skrockade tyst och drog undan håret som föll över hennes ansikte. "Jag lovar", försäkrade han och satte sig upp.
"Kom, det kanske känns bättre med lite frukost och en värktablett", sade han och tog i Cassandras hand.

Ethan himlade lekfullt med ögonen åt Adeleine.
"Vilket roligt skämt", mumlade han. "Du är absolut vackrast."

Rachel gäspade när hon satte sig upp i sängen. En av husalferna hade väckt henne för en halvtimme sen, men hon hade somnat om.

Med handen i Anthonys gick Cassandra ned till köket. May satt redan där nere och Cassandra log som hälsning när de satte sig ned vid bordet som var uppdukat med massvis med mat.

Adeleine skrattade och lade armarna runt Ethans nacke och axlar, innan hon drog honom närmre sig själv.
"Du", började hon och såg honom i ögonen. "Jag ljuger aldrig", fortsatte hon innan hon slöt ögonen och pressade sina läppar mot hans.

Anthony gick fram mot de ljusbruna skåpsluckorna.
"Vart har ni huvudvärkstabletter?", undrade han med en blick på Cassandra.

"Kolla i skåpet där borta", svarade hon och pekade mot hörnskåpet som var några rader bort från där Anthony stod.

Ethan smälte i kyssen i några sekunder innan han kysste tillbaka. Han flätade in sin ena hand i Adeleines hår.

Adeleine log brett mot Ethans läppar och lät sin ena hand vila mot hans bröstkorg. Han var en drog för henne, en drog som hon aldrig skulle kunna få nog utav. Adeleine drog sig om möjligt närmre honom, och hon kunde känna hans hjärta slå mot henne.



Anthony följde Cassandras arm med blicken och öppnade skåpet som hon pekade på. Han rotade runt bland alla läkemedel en stund innan han hittade rätt ask som han sedan gav till Cassandra med ett glas vatten. "Godmorgon, förresten", hälsade han May med ett leende.

Cassandra mumlade ett svagt "Tack" innan hon svalde värktabletten i en klunk. Huvudvärken lättade genast och hon kände sig piggare.

Anthony slog sig ned vid frukostbordet och gjorde i ordning en macka, som han sedan började äta på.

Cassandra tog en tugga av mackan hon hade gjort. Hon kollade ut genom fönstret och såg solens strålar lysa in. Det var molnfritt och det snöade inte längre, vilket gjorde vädret perfekt för Quidditch.
"Jag måste träna Quidditch sedan. Spelar du?", frågade hon sedan Anthony. Det var faktiskt inte mycket hon visste om honom och ändå kände hon en sådan attraktion till honom. Hon ville gärna lära känna honom mer, vilket hon hoppades på att få göra.