PRS med Ripadal

Jag tittade upp i taket.

Abigail kunde inte sluta gråta och somnade till slut av utmattning

Jag blinkade.

Abigail sov i 2 timmar när hon äntligen vaknade och såg sig omkring och gick ner från taket och gick in och det syntes att hon gråtit.

Jag gick ner till entrén.

Abigail hade precis kommit in i hotellet och satte håret bakom örona.

Jag såg Abigail. Hon hade rödgråtna ögon.
"Hur mår du? Vad har hänt?" Frågade jag snabbt.

Abigail såg på henne och sa.
- Bara det är att jag är rädd på hur våra föräldrar kommer att reagera när de ser mig.
Tänk om de håller mig instängd i huset eller vad det nu kallas bara för att de är rädda att förlora mig igen.

"De kommer dom inte. Dom är stränga men inte hemska", sa jag.

Abigail såg på henne och sa.
-Jag tänker inte finna mig i att vara instängd i ett hus när jag inte själv vill vara inne.
Och jag kommer och går som jag vill.
Det hoppas jag att de förstår.