The living dead(Dragon Fantasy)

Alex drog ner honom ner i sängen och log mjukt.
"Min son till hjärtat." log hon mjukt och kysste honom.

Mark såg upp på henne och besvarade ömt kyssen. Han la armarna om henne och drog henne över sig. Han kysste henne en lång stund då plötsligt John började gråta igen. "Vad nu?" stönade Mark lätt.

Alex suckade, seriöst kunde inte ungen hålla tyst?
Hon tog sig upp och lyfte upp honom.
"Hörru John, din far och jag tänkte ha en mysig stund och du bara kommer och stör." sa hon mjukt och vaggade honom i famnen.

Mark sjönk ner igen och skrockade lågt åt Alex ord till barnet. Han slöt ögonen för en stund innan han mumlade. "Försök få honom att sova, lägg korgen på golvet, det får vara hans säng så länge".

Alex gick runt och vaggade honom fram och åter. Hon nynnade den gamla visan för honom som hon brukade sjunga för Mark då han inte kunde sova. Försiktigt la hon pojken i vaggan och snart somnade han åter. En djup värme hade spridit sig i Alex, den lille krabaten tydde sig till henne, litade på hennes beskydd.

Mark väntade tills han hörde tysta andetag från barnet, han kom upp bakom Alex och la armarna om henne, kysste henne mjukt i nacken. "Jag gillar den där visan" mumlade han.

"Mmm, din son med." sa hon tyst och slöt lätt ögonen, hon älskade detta. Att det kunde vara såhär? Det hade hon aldrig trott efter Karl.

Mark kysste hennes nacke en stund till och drog sakta med henne till sängen. Som innan de blev avbrutna så drog han henne över sig och kysste henne.

"Hoppas vi inte blir avbrutna nu." mumlade hon mellan kyssarna och de halvslutna ögonen. Hon började knäppa upp hans skjorta, eller så bra det gick, hennes arm var stel av bandaget.

Mark log lätt och slöt sina ögon han med. Han smekte hennes rygg och kysste hennes hals medan hon knäppte upp hans skjorta, tillslut hjälpte han henne med de sista knapparna.