The rich man's daughter(PRS)

Hilde bytte om i tystnad då Mona vänt sig om, detta spelade inte så stor roll längre, hon hade visat sig för alltför många. Då hon var klar vänder hon sig om, håret var i tovor och hon var mager även om hon fått tillbaka mycket.
"Det är för mycket, jag förtjänar det inte, inte få allt, inte leva på er barmhärtighet." sa hon plågsamt och såg på Mona.

Lance såg på honom och log lite.
"När du förbättrat på dina kunskaper, det du gått miste om tänkte jag att du kunde få jobba med mig om du ville." erbjöd han leende.

Mona vände sig tillbaka och rynkade lätt på pannan åt hennes hår. Hon tog en borsta och började med mjuka rörelser reda ut det. "Du förtjänar det, och när du vill kan du jobba här" sa hon leende och då hennes hår var lent och utrett så satte hon upp det i en inbakad fläta. "Så..."

Edward gjorde stora ögon. "Med dig? Tack så mycket!" log han stort. "Men jag gick i skola när jag var liten också" påpekade han sen.

Hilde satte sig på en pall och såg in i spegeln då Mona flätade hennes hår, det var vackert.
"Tack." mumlar Hilde och ler svagt och nickar.
"Gärna, jag vill ha en uppgift här i livet. Men jag kan inget, inget som är lagligt men jag håller på att lära mig läsa." säger hon det sista säger hon stolt, läraren hade sagt att hon var duktig.

Lance nickade och skrockade.
"Jag vet, men det är en del efter det du missade. Du behöver en del djupare kunskaper, sen tar jag gärna din hjälp, jag behöver någon jag litar på." sa han enkelt.

Mona satte sig vid henne och log större. "Det är bra, när du kan läsa får du låna vilka böcker du vill". Det kändes lite tveksamt att säga det, det kändes som om det var Lances böcker och inte hennes, men de var gifta.
"Och om du vill så kan du vara min hovdam, men det finns andra jobb också" sa hon sen mjukt. "Du får prata mer med Lance om det".

Edward nickade sakta, det var sant. "Jag ska hjälpa dig så fort jag kan". Han hade inte kunnat gå och lära sig något fören nu då han varit så svag, men han var inte så mager nu utan hade mer ork. "Jag kan börja lära mig så fort som möjligt" sa han sen.

"Tack, det gör jag gärna." log Hilde, hon hade redan fått Lances gamla ABC bok. Hovdam? Det lät inte så dumt vad nu en sådan gjorde? Bara hålla sällskap var väl ingen nytta precis, det var bara ett nöje.

"Det låter bra." log Lance och såg upp då de båda kvinnorna kom in. Mona hade gjort Hilde vacker, hade faktiskt lyckats riktigt bra.

Mona nickade sakta. "Jag har också plikter, du kan hjälpa mig med dem". Hon skulle se till att slottet och tjärnarna fungerade, hålla koll på allt.
Hon gick och kysste Lance lätt innan hon gick ut ur korridoren. "Ska vi gå då?".

Edward log, Hilde var så vacker. Även om hon var mager och skör. Han såg på Mona, hon var också vacker, hon hade växt upp.

Hilde nickade tacksamt till det förslaget och insåg med lättad att hennes tid som laglös börja ta sitt slut.
De gick ner till frukosten, Hilde rörde knappt maten av nervositet men hon skulle kunna äta senare då allt var klart.

Mona åt nycket då hon hade aptit. Hon satt vid Lance och såg ut över tjänarna. Stallpojken fångade hennes blick. För han stirrade rakt på henne och då han såg henne log han charmigt. Hon stelnade lätt till och sneglade på Lance ifall han såg. Hon visste inte hur han reagerade på sådant, ingen annan hade flörtat med henne förut, inte såhär i alla fall.

Lance rynkade enbart pannan han hade sett ynkligen men sa inget. Hände inget så var det bra med det och om Mona hellre ville ha en annan var han inte den rätta för henne.

Hilde väntade på de andra, såg bort mot Mona om hon var klar hon ville få detta överstökat.

Mona såg bort från stallpojken, hon tyckte inte om att han flörtade med henne. Hon älskade Lance och ingen aning, bara honom. Hon såg att Hilde var kvar och kysste Lance lätt. "Adjö vi ses sen...Älskar dig". Hon tog sig sedan bort från bordet och ut ur salen.