(ORP) Hide, run, survive

Miyako:
Jag känner mig bättre till mods när Olivia sitter bredvid mig och jag samlar mig och berättar vad det stod i hela mitt kapitel i boken om miyu och bilden och om att jag behövde någon som förstod mig jag berättade från början tillslutet och slutar med att visa stenen.
" Det är skrivet med min handstil."
Säger jag tyst

Olivia:
Jag rynkar pannan.
"Det låter skumt, det här med Miyu och stenen... Men att du behöver någon, det förstår jag. Vi har typ ignorerat dig, och det ber jag om ursäkt för.", säger jag, "Det kanske är någon som har en handstil som liknar din?"

Cate:
Går fram till Olivia.
"Eftersom alla har läst sitt kapitel förutom jag borde jag få göra det", säger jag och tar boken från henne. Jag går en bit bort från de andra och sätter mig ner under ett träd. Slår upp rätt sida och det första jag ser är jag som stirrar upp på mig. Ansiktet är uttryckslöst. Under bilden står en text och jag läser:
Kära Cate,
Under resan känner och kommer du känna dig ensam. Du vill ha en person att älska. Men du har Ellie. Elsa också för den delen.
Glöm inte att det alltid måste göras uppoffringar.
I fickan med ditt namn på längst bak i boken kommer du finna hjälp.

Ur fickan tar jag upp ett halsband. Den har en tunn silverkedja och i hänger det ett metallkors. Jag tar på mig den. Ingenting händer. Slår irriterat igen boken och suckar.

Miyako:
Jag nickar och kramar om Olivia.
Det känns bättre när jag hört Olivias förklaring om stenen men kan inte släppa det om Miyu.

Ellie:
Jag suckar och lutar mig mot den ruttna väggen. Usch.. Befälet? Betyder det att jag ska leda vår grupp. Shit.. Jag kommer aldrig klara det. Dumma bok..

Marbelle
Jag drar med mig Max till vardagsrummet och sätter mig ner i soffan. Han ser nyfiket på mig.
- Okej. Börjar jag. Du vet att jag är bisexuell och, hm, två av tjejerna här blev typ kära i mig. Alltså, jag tycker om dem men det känns liksom inte rätt. Jag sa de till dem. Max ler lite.
- Jag fattar att de är kära i dig, vem är inte det liksom? Jag skrattar till, kramar hans hand.

Olivia:
Jag reser mig och går till Ellie.
"Hej", mumlar jag, "vad stod det om dig i boken?"

Miyako:
Jag går ut en stund själv och sätter mig under ett aspträd.
Jag kollar upp på trädet och ryggar tillbaka det har blivit ett körsbärs träd.
Stenen från boken värmer i handen och jag kollar på den ni är den mörkröd och det står klättra upp. Jag lyder stenen och klättrar upp i trädet. Jag sätter mig på en gren och dinglar med benen . Någon klappar mig på axeln. Jag svajar till och frågar
" vem där?"
Inget svar men en flicka kliver fram och hon ser exakt ut som jag. Den ända skillnaden är ögon färgen jag har bruna men hon har mörkt gröna. Annars stämmer allt.
Håret är lika långt samma röda färg och lika rufsigt.
Samma leende och näsan är lika dan.
Hon skrattar till och säger
" Hej Miyako."

Jag vaknar upp . Åhhhh det var en dröm! Tänker jag besviket och en tår trillar ner för kinden.
Jag tar upp stenen ur fickan.
Men den är ej sig lik.
Den är mörkröd och det står klättra upp.

Olivia:
Jag lämnar Ellie, när jag förstår att hon kanske vill vara ensam.
"Miyako?", säger jag när jag ser henne under ett träd, med stenen i handen.

Miyako:
"Olivia!"
Säger jag
Jag springer fram och berättar om drömmen och visar att stenen har ändrats
" Vad kan det betyda!?"
Frågar jag